Mothering Sunday (2021)

Mothering Sunday (2021)

  • 1 tim 44 min
  • Drama, Romantik
Nathalie Leth
09 april 2022 kl. 10:00
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

"Vibbar av väl- och obehag."

Filmtopps Nathalie Leth uppskattar hemligheterna som består även efter att "Mothering Sunday" är över. "Att få smälta intrycken och ponera vidare känns som en belöning", skriver hon och delar ut ett högt betyg till dramat.

  • Regi:
    EvaHusson
  • Manus:
    Alice Birch, Graham Swift (roman)
  • I rollerna:
    Odessa Young, Josh O'Connor, Colin Firth, Olivia Colman m.fl.

Den 30 mars, år 1924, firas mors dag, en dag då tjänstefolk så som den föräldralösa Jane Fairchild får ta ledigt. Dagen må inledningsvis te sig lika anspråkslös som det mulna vädret i den lika tonlösa brittiska landsbygden, men det är en dag som kommer att forma Janes öde för resten av hennes liv.

Precis som denna stora högtid så verkar även filmen i sig, med bild, ljud och saktfärdiga start, lågmäld och intetsägande. Men det är med små steg som jag mer och mer dras in i Fairchilds liv och det som sker i hennes periferi, alltifrån samtalen med älskaren Paul, kvinnorna som förlorat sina söner i första världskriget och genom hennes chefs Godfreys sorgsna men vördnadsfulla ögon.

Bilder, ibland så korta som en sekund, från olika tider i hennes liv skapar en efter en ett färgstarkt decoupage om ett dystert men vackert liv. Det är en film som kräver lite av ditt tålamod, men ger samma belönande värme som när du ord efter ord lär dig ett nytt språk som du till slut kan forma hela meningar med.

Ett bitterljuvt drama

"Mothering Sunday" är ett historiskt drama med betoning på ”drama” då det hivas i min redan överfulla tekopp. Detta är jag villig att förbise då Odessa Young inte spelar över som sin karaktär Jane, utan snarare för sig med samma klass och stil som hennes betydligt rikare arbetsgivare, i en progressiv film som trots allt gjort Jane till en kvinna värdig vår egen samtid.

Detta moderna och bitterljuva drama ger mig på allra bästa vis vibbar av samma väl- och obehag som jag upplevde då jag såg den Oscarsnominerade Call Me by Your Name.

Det är med en viskning i örat precis som i den omtalade scenen i Lost in Translation som Jane tar med sig många av sina hemligheter till graven. Fanns det en poäng med allt, både vad gäller filmen och Janes liv och missöden? Dessa är bara några av de frågor jag ställer mig, men det är en film som skapar utrymme för eget tänk i tillfredsställande doser. Att få smälta intrycken och ponera vidare med dessa själv känns inte som prygel utan som en belöning, precis som en högtid när man äntligen får ta ledigt för att träffa någon man tycker om.

Om du då faktiskt skulle råka ha en ledig dag för att träffa den personen som betyder mycket för dig föreslår jag starkt att ni hand i hand tillsammans ser "Mothering Sunday".

"Mothering Sunday" har biopremiär den 14 april.

Mer läsning:

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL