LasseMajas detektivbyrå - Skorpionens gåta (2022)
Imponerande hantverk bakom nya LasseMaja-filmen
I den nya biofilmen "LasseMajas detektivbyrå - Skorpionens gåta" går en mästerlig serietjuv lös i Valleby. Den unga detektivduon måste genast skrida till verket och sätta stopp för skurkaktigheterna innan stadens stora födelsedagsfest tvingas ställas in.
De senaste biofilmerna om detektivduon Lasse och Maja har alla gemensamt att de haft debuterande regissörer. Det började med att Josephine Bornebusch regisserade sin första film i Det första mysteriet och fortsatte med Moa Gammel som tog sig an Tågrånarens hemlighet. Med nya filmen LasseMajas detektivbyrå - Skorpionens gåta var det filmskaparen Tina Mackic tur att debutera. Det är en lika udda som fin tradition, och som förhoppningsvis håller i sig. För så här långt har samtliga filmer fungerat mer eller mindre lika bra.
Filmen tar vid bara dagar innan den lilla staden Valleby ska fylla hela femhundra och fira med en stor fest. Då skakas invånarna av nyheten om att en serietjuv går lös. Den mystiska personen slår till på flera ställen och lämnar blott kryptiska meddelanden efter sig, men en sak verkar säker: den vill förstöra Vallebydagen. Lasse och Maja har nu bråttom med att sätta fast tjuven innan efterlängtade tillställningen måste ställas in. Till deras hjälp har de Polismästaren och den pensionerade mästertjuven Lillie Ragnarsson.
En tajt deckare för hela familjen
Skorpionens gåta öppnar med ett isande anslag där den mystiske tjuven slår till med ett inbrott som visar upp dess oräddhet och framför allt mästerliga klass. Det blir genast ruggigt och banar väg för vad som är en överraskande spännande bioupplevelse, som säkerligen är skrämmande för de yngsta. Men det är inte bara den mörka tonen som greppar taget om oss – värmen är även den konstant, mycket på grund av den urläckra kostymdesignen och filmens älskvärda cast. Barnskådespelarna Nils Kendle och Polly Stjärne backas upp av en urgullig Henrik Hjelt i rollen som Polismästaren och alltjämt fantastisk Suzanne Reuter som Ragnarsson. Ännu verkar den 70-åriga guldbaggevinnaren inte se slutet på karriären, och må det fortsätta så.
Allt fler barnfilmer som görs i dag är uppåt två timmar långa, för att inte nämna kriminalare som kan vara en bra bit längre än så. Skorpionens gåta är en tajt deckare för hela familjen som klockar in på knappt nittio minuter. Under den tiden gör berättandet ett gediget jobb med att hålla oss engagerade och undrandes. Det enda jag får kämpa med är filmens final som är finstämd och något kraftlös. Det fanns ett tillfälle att förvandla den stundande Vallebyfesten till en insatsrik grande finale i form av en potentiell katastrof. Vissa kommer säkerligen tycka att slutet är perfekt, men personligen kommer jag inte runt att känna mig en smula blåst på konfekten.
Sammantaget kan "Skorpionens gåta" beskrivas som ett underbart stycke film och en högst lyckad debut av Tina Mackic. Den hanterar de höga förväntningarna satta av sina föregångare, och ger biopubliken ytterligare ett deckaräventyr som lär underhålla hela familjen.