Recension: Kungen (2023)
Oväntat närgånget med motsträvig kung
På Göteborg Film Festival 2023 förhandsvisas Karin af Klintbergs dokumentär "Kungen" om Carl XVI Gustaf. Filmtopps Eric Diedrichs fascineras över ett oväntat närgånget porträtt.
Monarkins vara eller inte vara är en fråga många har åsikter kring. Men oavsett var man står i frågan kan vi nog alla enas om att det är rätt märkligt med en kungafamilj i dagens Sverige. Det tycker säkert kungen med. Under stora delar av sitt liv har han trots allt ifrågasatts – både när det kommer till sitt ämbetes relevans och sin kompetens.
Efter år av tjat har Karin af Klingberg fått den unika möjligheten att komma nära Carl XVI Gustaf och resultatet av deras möten går nu att ta del av på Göteborg Film Festival där dokumentären Kungen förhandsvisas innan biopremiären senare i februari. För en som har ett rätt begränsat intresse i kungafamiljen är det en förvånansvärt intressant film att ta del av. I drygt 100 minuter får vi ser hur Karin kämpar med att komma kungen nära, men varje gång det hettar till sluter han sig på nytt. Att prata om annat än vädret eller slottens trädgårdar tycks besvärligt. Men inte för att han saknar åsikter, utan snarare för en rädsla att blotta sig.
Sätter kaffet i halsen
Och visst. Journalister har hånat honom många gånger, redan innan hans 50 år på tronen. Sedan har vi ju "strippklubbshistorien" som blossade upp 2010 (om det har han inte mycket att säga om nu någon trodde det). Med ett intervjusubjekt som tycks vara starkt motvilligt är Kungen en märklig dokumentär att ta del av. Samtidigt är Klintberg så pass tydlig med sina intentioner – att göra ett uppriktigt porträtt – att vad som hade kunnat upplevas som explorativt snarare blir en ny pusselbit i vad som är ers Majestät. Någonstans har han ju gått med på detta. Någonstans vill han faktiskt visa upp sitt "sanna" jag. Glimtar ges, men inte mycket mer än så. Resultat är någonstans oväntat närgånget.
Ni som har sett The Crown kommer kanske ihåg när prins Philip bestämmer sig för att öppna upp kungahuset för allmänheten genom en dokumentär för att göra monarkin mer tillgänglig. Kanske tänker Kungen likadant. Oavsett vilket är effekten rätt stark just på grund av Klintbergs fingertoppskänsla. Intervjuerna varvas med arkivmaterial och finurliga funderingar. Självaste öppningssekvensen är också mycket underhållande där vi ur förstapersonsperspektiv tar del av kungens arbetsdag. Att höra en fanfar följt med "Gud bevare kungen" trodde jag inte skulle ske 2023. Man sätter nästan kaffet i halsen över denna besynnerliga anakronism. Inte minst sett till hur "vanlig" kungen tycks vara. Varje arbetsdag sitter han i förarsättet med drottning Silvia intill sig och kör till jobbet (det vill säga sitt andra slott).
Hoppas på längre version
Nu när jag har tagit del av detta högkoncentrat från Karin af Klintbergs intervjuer är jag mer nyfiken på Carl XVI Gustaf än någonsin förr. Att han vägrar svarar på frågor gör inte så mycket, däremot tycker jag att det är synd att Klintberg aldrig frågar honom om hur han själv ser på monarkins fortsättning och relevans. Likaså lyfts aldrig frågan om ändringen av successionsordningen som genomfördes 1980 och gjorde det möjligt för kronprinsessa Victoria att bli tronarvinge. Vem vet, kanske hamnade dessa delar på klippgolvet? Kanske släpps Kungen i en längre version i TV-serieformat. Jag hoppas det.
"Kungen" har svensk biopremiär den 24 februari.