Recension: Karate Kid: Legends (2025) – ”En trevlig buffé av kampsport”

Den nya Karate Kid: Legends lyckas med den lite snåriga uppgiften – att hitta sin plats i den älskade franchisen trots att man antar utmaningen med att historien syr ihop originalfilmerna, rebooten från 2010 och den senaste serieversionen Cobra Kai. 

Filmen markerar långfilmsdebuten för regissören Jonathan Entwistleden, som tidigare regisserat flera avsnitt av Netflix-succén The End of the F***ing World (2017–2019). Han har även regisserat flera musikvideos – något som sätter sin prägel på den nya Karate Kid.

Hyllning till originalfilmerna

Filmen handlar om Kung fu-talangen Li Fong (Ben Wang), som nu rycks upp från sitt hem i Peking och tvingas flytta till New York med sin mamma (Ming-Na Wen) efter en familjetragedi, som nu tvingar honom att sluta med kampsporten. Li kämpar med omställningen och att lämna det han älskar gamla bakom sig samtidigt som han försöker passa in bland sina klasskamrater. Även om han lovat sin mamma att aldrig mer fajtas så verkar problemen hitta honom överallt…

På sin lokala pizza-slice-shop finner Li Fong en ny vänskap som ska leda honom till en karate-tävling – men nu behöver hans Kung fu-färdigheter omvandlas till karate. Då ser hans legendariske tränare Mr. Han (Jackie Chan) till att skicka den ursprungliga Karate Kid, Daniel LaRusso (Ralph Macchio). Under en vecka lever Li Fong i hårdträning för att kunna bli som allra bäst i den stora uppgörelsen.

Entwistle har tydligt sytt ihop franchisens lite spretiga grund till en väl fungerande handling som känns motiverad. Jackie Chan spelar med värme i mentorsrollen som Mr. Han och bjuder som vanligt på visdom, inspiration och några snygga stunts.

Både Chan och Macchio, som båda gör en repris på sina roller, har en tydlig funktion av att hylla den ursprungliga filmens Mr. Miyagi och underdog-berättelsen.

Den nya handlingen fungerar väl i New York – och filmen gestaltar en vacker, stereotypisk och rom-com-liknande skildring av staden, och man kan ändå uppskatta när en kommersiell film är stadig i sin identitet. Det är nu all in på New York-style pizza, fulla tunnelbanor och små ”bodegas” runt varje hörn.

Vi får även ett litet kärleksdrama, som inte känns särskilt utmanande, men det är gulligt och för en mer familjeinriktad och yngre målgrupp, så, yes, go for it! Det känns även som en nödvändig pusselbit för att filmen inte ska falla ner i facket där det blir en enda stor franchise-hyllning. 

LÄS OCKSÅ: Recension: ”Visuell perfektion” i Wes Andersons nya film ”The Phoenician Scheme”

"En trevlig buffé av kampsport"

Men det viktigaste av allt är väl ändå filmens actionscener – och man blir inte besviken. Filmen lever upp till förväntningarna och bjuder på en trevlig buffé av kampsport. Actionscenerna är välplacerade och det känns alltid motiverat när vi ser Ben Wang flyga runt i luften när han visar sina Kung fu-skills, som blandas med hans nya träningsform.

Man har även en musiksättning som passar bra med koreografin och det märks att regissören har en bakgrund med musikvideos, och det är dessutom väldigt musiktätt genom hela speltiden. Ibland kanske det använts en aning för mycket – för vissa passager övergår lite väl snabbt i någon slags Tiktok-inspirerad klippbildsmontage.

Speciellt jäktad blir handlingen när vi ser Li Fong spendera sin vecka med sin inhyrda mentor LaRusso. Nu ska han gräva djupt i källaren för att kunna bli som allra bäst – men det är som att det går lite för fort. Det blir lite för enkelt vunnet, det finns inga egentliga hinder som känns dramatiskt utmanande för handlingen och man vet hela tiden åt vilket håll det barkar.

Som helhet är det en sevärd film, speciellt om man vill nörda ner sig i franchisen, men den står även på egna ben och känns som att det kan vara en riktig familjefavorit. Däremot lyckas filmen inte bryta någon ny mark, men det känns heller aldrig som att det är filmens poäng. 

”Karate Kid: Legends” lyckas hitta sin plats och är en snygg sammanvävning i den älskade Karate Kid-franchisen i en New York-tappning. Ben Wang spelar härligt i rollen som lärlingen till de legendariske företrädarna och mentorerna i filmserien. Filmen känns sevärd men blek, det är en spännande stund – inte mer än så.

Filmen har smygpremiär på bio i dag och officiell premiär den 29 maj.

LÄS OCKSÅ: Recension: Danska ”Det andra offret” är ”dramaperfektion” – får 5 av 5 i betyg