Lovecraft Country (säsong 1)
"Kan inte vänta på att få se mer."
"Lovecraft Country" tar oss på en resa genom 50-talets USA och skildrar de monster som lurar på de allra mest oväntade platserna. Det är snyggt och stilistiskt, och trots att allt alla avsnitt inte är helt klockrena känns det som att serien kan bli ett av höstens måsten för skräckälskaren.
Jag har visserligen Necronomicons bokrygg ständigt stirrandes mot mig från bokhyllan men har inte läst mer en en eller två delar av den. Trots det har H.P Lovecrafts geni och hans så kallade kosmiska skräck förstås nått mig genom dess penetration av den västerländska kulturen. De flesta vet vad Cthulu är, men färre kanske har koll på författarens, verksam under 1900-talets första hälft, inbitna rasism. Författaren Matt Ruffs Lovecraft Country, som den nya HBO-serien är baserad på, är därför en väldigt spännande kompletterande pusselbit i det rysliga Lovecrafft-universat. Boken Lovecraft Country bygger på de myter som skräckmästaren lagt grund för men introducerar en upprättelse för de svarta liv som totalt förnekats inträde i hands värld, oväntat snyggt invävt på ett sätt som gör att rasismens monstruösa käftar kan kännas precis lika – om inte mer – skräckinjagande som de monster som figurerar längst landsvägens täta skogar eller i gamla villors mörka källare.
Serien följer Lovecraft-nörden Atticus Black (Jonathan Majors) och hans sökande efter sin far i ett rasismens USA på 50-talet. Han slår följe med barndomsvännen Letitia "Leti" Dandridge, spelad av Jurnee Smollett-Bell och Courtney B. Vance som spelar den beläste farbrorn George Black i något av en road trip genom kusliga områden där ett monster lika gärna som en KKK-medlem kan lura bakom varje hörn. Ramberättelsen knyter allt samman men varje avsnitt behandlar ett unikt tema och en annan infallsvinkel i Lovecrafts intrikata värld. Det nosar nästan mot en antologi á la The Witcher vilket känns uppfriskande – efter ett briljant första avsnitt så svajar kvaliteten lite i nummer två för att sedan plocka upp stafettpinnen igen i det tredje avsnittet.
Skaparen Misha Green har fått både J.J. Abrams och Jordan Peele på tåget och att den sistnämnde är en helt perfekt producent för serien är förstås givet – skräck med politiska undertoner är ju det Get Out och Us-regissören hanterar allra bäst och visst får vi vår beskärda del av förvillande psykologisk ångest av diverse anledningar som det inbitna H.P. Lovecraft-fanet förstås kan förutspå vidden av.
HBO brukar vara duktiga på att göra snygga serier och Lovecraft Country är verkligen inget undantag. Chicagos sommarheta 50-talsgator och dess Do The Right Thing-klingande brandposter som förvandlats till vattensprutor skildras helt otroligt vackert i det inledande avsnittet. Det är där vi, tillsammans med superb cinematografi, får lära känna seriens underhållande karaktärer och den hemska rasism och segregering de möter. Senare ska de förstås också möta hemskheter av det mer vidunderliga slaget och det skildras på ett enligt mig ganska ljuvligt kitschigt sätt.
Ser man pressförhandsvisningar så händer det ibland att man får ta del av ett ofärdigt resultat, vilket inte direkt lockar till mersmak alla gånger. I det här fallet så har jag sett halvklara avsnitt av Lovecraft Country, ibland utan allt ljud pålagt och med ofärdiga effekter, med några svårigheter att följa allt som händer till 110 procent men trots det är jag riktigt sugen på att se mer.