She-Hulk: Attorney at Law (säsong 1)
Flamsig serie som nog inte är för alla
Det har blivit dags för ytterligare en ny karaktär att få kliva in i det allt mer expanderande MCU. Den här gången är the She-Hulk, och Filmtopps Jonathan Smeds gillar den, även om han också konstaterar att den lär splittra tittarna.
Ända sedan crescendot som var Avengers: Endgame känns det lite som att Marvel stått och trampa vatten. Vilken riktning är det egentligen man vill gå med fas fyra? Och var är den röda tråden? Svaren på de frågorna får man inte efter She-Hulk (åtminstone inte efter de fyra första avsnitten som jag fick se), men samtidigt måste jag erkänna att det inte är något fel på underhållningsvärdet.
Det märks att manusförfattarna till She-Hulk: Attorney at Law fort ville bli av med originstoryn kring vår hjälte och bara sätta tänderna i att utforska hennes karaktär. På mindre än fem minuter har vi både fått veta varför hon blev till en hulk, och varför Bruce Banner tycks ha kontroll över sin ilskan sida. Jag drog där och då en suck, eftersom det kändes ruskigt billigt efter att detta hintats flera gånger i tidigare filmer. Som jag tidigare var inne på, den röda tråden i fas fyra tycks vara borta.
Men låt gå för det. Serien i sig har ändå en viss charm. Den är uttalad att vara någon form av sitcom, vilket märks. Det blir på ett sätt en knasig serie där man djupdykt i konsekvenserna en vanlig person måste ta som plötsligt får superkrafter. "Har inte detta gjorts hundratals gånger innan?". Jo, självklart, men just greppet att tackla det som en sitcom-serie är ny, och jag tycker det faktiskt fungerar.
"Fleabag-vibes"
Serien är rolig, och sätter huvudpersonen She-Hulk (eller Jennifer Walters som hon egentlige heter och helst vill bli kallad) i "knasiga händelser". Till exempel blir hon tvungen i ett avsnitt att agera försvarsadvokat åt en superskurk, som utan att jag avslöjar för mycket varit med tidigare. Serien ger också en del Fleabag-vibes på det sättet att Jen Walters flera gånger bryter den fjärde väggen och talar direkt till oss tittare.
Nu tror jag flera av er läsare himlar på ögonen och tycker allt detta låter dumt. Och ja, jag är den första att erkänna att den är det. Men jag gillar det, och ser en viss charm i det. Därför måste jag säga att serien både överraskar och imponerar. Samtidigt tror jag, som sagt, att många inte lär uppskatta den.
Vilket är fullt rimligt. För sett till kvalité om vi jämför med tidigare Marvel-produktioner så är detta lågt. Tyvärr verkar det ligga lite i tiden, med tanke på det ljumma mottagandet av både den nya Thor-filmen samt Ms Marvel. She-Hulk kommer inte förändra bilden av fas fyra ur det perspektivet. Då har jag inte ens hunnit nämna seriens CGI, som är... medioker.
För de som gillar ostiga sitcoms med knasiga scener, som när två hulkar dricker sig fulla och rapar, är denna serie ett starkt tips. För alla er andra måste jag faktiskt vara ärlig och säga att jag inte tror att ni kommer att bli imponerade. Men jag tillhör den första gruppen, och därför får den en (fortfarande rätt svag) trea.