Nya Marvel-serien ”Wonder Man” träffar helt rätt med alla stora beslut

Något måste hända. Det har mer eller mindre varit känslan efter varje Marvel-film sedan Avengers: Endgame (2019). Sedan den filmen har något radikalt behövt förändras för att blåsa nytt liv i franchisen. Det har bevisligen inte funnits något självklart svar på hur den förändringen bör se ut. Det kan jag förstå, för vart tar man egentligen vägen när hela universum stått spel och hela listan med stjärnnamn redan gjort sitt?

Till och med efter relativt bra nytillskott som Thunderbolts* har det upplevts som om något saknas för att man verkligen ska tro på en ny storhetstid. 

Men frågan är om inte Marvel och Disney faktiskt kan ha hittat rätt väg att gå framöver med nya Wonder Man? Det är för tidigt att säga om så är fallet, men tonen och de stora besluten i den nya serien är åtminstone de rätta för att ge Marvel-maskineriet en ärlig chans framöver. 

Svaret på frågan om vad som måste hända för att vi ska kunna upprätthålla intresset för superhjältarna tycks vara raka motsatsen till den ursprungliga strategin. Nu är det inte att bara gasa, gasa och gasa som är lösningen. Nu är det less is more som gäller.

En superhjälteserie som ger oss något att relatera till

Efter att ha fläskat på med allt vad de är värda i två årtionden har Marvel och Disney fattat ett unikt beslut med Wonder Man. De har skruvat ned nivån av spektakel, och inte bara med ett eller två hack, utan nästan ner till botten. Åtminstone under större delen av seriens första säsong. Och det fungerar. 

Här får vi följa den talangfulle skådespelaren Simon Williams (Yahya Abdul-Mateen II) som inte lyckas få något fotfäste i branschen på grund av han ständigt överanalyserar allt som rör film och skådespelaryrket. Han saknar helt enkelt chill. Men när han korsar väg med Trevor Slattery (Ben Kingsley), skådespelarkaraktären vi tidigare sett i Iron Man 3 (2013) och Shang-Chi and the Legend of the Ten Rings (2021), öppnar sig en helt ny värld för Simon. 

Plötsligt har han en mentor och vän som kan hjälpa honom att inte gå vilse i sina egna tankar. Vad som är ännu bättre är att Trevor uppmärksammar Simon om att en känd regissör ska spela in en nyversion av superhjältefilmen ”Wonder Man”, vars titelkaraktär Simon känner att han föddes att spela. Tillsammans tar Simon och Trevor sig an det omöjliga uppdraget att landa filmens två bärande roller. 

Men vad har allt det här med ”riktiga” superhjältar att göra?

Det är precis den frågan som gör Wonder Man till en så framgångsrik serie. För en gångs skull får superkrafter och extrem action stå åt sidan för karaktärer och det som faktiskt går att relatera till på riktigt: människor och deras relationer.

Wonder Man är en bra serie för att den inte är en superhjälteserie, utan en serie om vänskap i en superhjältevärld. 

Givetvis finns det en tydlig koppling till själva superhjälteaspekten. Simon har nämligen, som du kanske redan gissat, egna superkrafter – men de står i vägen för hans dröm om att bli en framgångsrik skådespelare. Av säkerhetsskäl tillåts inte individer med superkrafter att jobba i Hollywood, så skulle Simons hemlighet avslöjas krossas drömmen omedelbart. Och givetvis har även Trevor en koppling till det hela.

Gradvis och väldigt försiktigt vävs hela superhjältespåret in i berättelsen, vilket gör det desto mer effektfullt. Less is more. 

Det här är helt rätt väg att gå för Marvel

Det knakar i en del fogar under seriens gång. Tillvägagångssättet är uppfriskande, men utförandet är inte alltid perfekt. Simon och Trevor är en typiskt omaka men härlig duo att följa, men individuellt är de två rätt påfrestande karaktärer. Det finns något att känna igen sig i med karaktärer som inte kan skaka av sig sina brister ordentligt, men i det här fallet blir det också frustrerande när dessa tillkortakommanden står i vägen för karaktärsutveckling. När karaktärerna begår ett och samma misstag för femte gången börjar det kännas lite repetitivt. 

Ett annat problem är att Disney-känslan av att allt alltid kommer att ordna sig, som genomsyrar hela Marvel Cinematic Universe (MCU), är närvarande även i Wonder Man. Till och med när serien motbevisar den känslan finns den där som en förväntning som stör. Jag tycker Wonder Man gör ett tappert försök att lämna den känslan i det förflutna, men den lyckas inte fullt ut.

”Wonder Man” får en generös fyra i betyg av mig. Kanske är den lite väl generös, men jag kan inte låta bli att lägga ett lillfinger på vågskålen – det finns helt enkelt för mycket att beundra med hela approachen för den här serien. Den är modig, den är mänsklig och den är någonting nytt. Även om allt inte klaffar helt och hållet förtjänar ”Wonder Man” att jag lyfter på hatten. Det här trodde jag faktiskt inte att Marvel hade i sig.

”Wonder Man” finns att streama på Disney+ från och med den 28 januari.

Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.

Info om: Wonder Man