Moon Knight (säsong 1)
Med Moon Knight höjer Marvel ribban för deras serier
Det har blivit dags för Marvelhjälten Moon Knight att ta steget ut till MCU. Filmtopps Jonathan Smeds har sett de fyra första avsnitten, och är minst sagt imponerad.
Inom den fjärde fasen av MCU har det än så länge släppts fem serier: Wandavision, The Falcon and the Winter Soldier, Loki, What if samt Hawkeye. I mitt tycke har de blandat och gett, och ingen av dem har lämnat ett bestående intryck på mig (kanske Loki, men mest på grund av dess cliffhanger). Så är däremot inte fallet med Moon Knight.
Steven Grant är en alldaglig man som bor i London och arbetar i en presentaffär på ett museum. Hans liv plågas dock av blackouts och minnesbilder från ett annat liv. Snart inser Steven att han har DID (dissociative identity disorder) och delar kroppen med den hårdnackade legosoldaten Marc Spector.
Tillsammans utgör de Moon Knight, en slags hjälte (eller?) skapad med hjälp av den egyptiska guden Khonshu. De behöver nu samarbeta för att stoppa skurken Arthur Harrow (Ethan Hawke). Samtidigt lurar de andra egyptiska gudarna runt hörnen, och Marc och Steven kommer inte heller direkt överens…
Oscar Isaacs porträttering av Marc/Steven måste verkligen lyftas fram. Han gör ett fenomenalt arbete i att byta personligheter för varje scen, och dessutom ge uttryck för de känslor som dyker upp för folk med DID. Den inre stressen som Steven har när Marc verkligen börjar dyka upp i hans liv är tydlig och Isaac spelar med intensitet på ett utmärkt sätt, utan att överspela.
Marc/Steven utnyttjas även väldigt snyggt i serien generellt, och här ska manusförfattarna samt regissören Mohamed Diab få en extra guldstjärna. Det finns en scen där Marc och Steven konstant slåss om kontrollen över kroppen som är ruskigt väluppbyggd. Även om man inte hade fått se när själva skiftet skett märker man det ändå. Detta tack vare tonen som de olika personligheternas toner har, samt genom Oscar Isaacs gestaltning av de två.
Seriens två olika toner, som kommer till utlopp genom Marc och Steven, ger också en genremix som man sällan sett tidigare i Marvel. Visst har de tidigare varit flitiga med att blanda action och humor, men jag menar att det den här gången är mycket större kontraster. Humorn är lite mer rå (genom Stevens personlighet) och actionscenerna genom Marc är väldigt mörka.
Förutom Oscar Isaac spelas huvudrollerna av Ethan Hawke och May Calamawy. De flesta känner förmodligen till Hawkes förträffliga skådespelartalang, och den lyser igenom nu också. Hans karaktär Arthur har ett djup som ger serien flera lager. Seriens kvinnliga huvudrollsinnehavare May Calamaway tror jag vi kommer att få mer av efter Moon Knight. Hennes karaktär Layla (som jag inte vill avslöja för mycket om) bidrar med en mänsklighet och sympati, som inte alls blivit lika bra utan Calamaways insats.
"Moon Knight" är något nytt från Marvel, det känner man redan från start. Genremixen fungera otroligt bra, och manuset får en att konstant sitta som på nålar. Skaparna lyckas med den svåra bedriften att göra tittaren förvirrad men samtidigt engagerade i storyn. Jag ska ärligt säga att tidigare MCU-serier har haft svårt att imponera på mig. Men nu kommer den riktiga fullträffen, och om alla framtida projekt är lika bra lär man bli helt slut av allt tittande. Det blir dock svårt, för ribban är nu lagd på en höjd som hade gjort Armand Duplantis knäsvag.