Recension: Dalva (2022)

Recension: Dalva (2023)

  • 1 h 23 min
  • Drama
Nine Selander
03 maj 2023 kl. 18:00
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

En hemskt berörande film

Dalva är en 12-årig flicka som blir bortförd från sitt hem och måste komma till rätta med sitt trauma. Filmtopp har sett filmen och tyckte att den var kraftfull och berörande.

  • Regi:
    Emmanuelle Nicot
  • Manus:
    Jacques Akchoti, Bulle Decarpentries, Emmanuelle Nicot
  • I rollerna:
    Zelda Samson, Alexis Manenti, Fanta Guirassy m.fl.

Filmen börjar med en scen där myndigheterna separerar huvudkaraktären Dalva från hennes pappa. Hon placeras på ett hem och får höra att sin pappa har blivit anklagad för kidnappning och pedofili, något som hon då inte förstår varför det är fel. Dalva har levt ett väldigt isolerat liv med sin pappa som har undervisat henne hemma. Dalva till och med klär sig som en vuxen kvinna, vilket är något de andra barnen retar henne för.

Ljusglimtar i filmen finns i vänskapen mellan Dalva (Zelda Samson) och hennes rumskompis Samia (Fanta Guirassy). Båda vännerna spelar bra och på ett trovärdigt sätt och förhoppningsvis fortsätter de skådespela även efter denna film.

En film som lyfter frågor som inte får svar

När Dalva blir bortförd är hon förtvivlad. Allt hon vill är att se sin pappa igen. Hon förstår inte vad det är som är fel och frågar varför det är fel att de haft ett sånt förhållande som de har haft. 

Tittaren blir också lämnad med frågor. Det är första gången regissören och manusförfattaren Emmanuelle Nicot gör en långfilm och hon har gjort bra ifrån sig, men det förblir några obesvarade frågor. Vad gjorde polisen då de fick anmälan om att pappan hade kidnappat henne? Vad mer gjorde mamman för att försöka få tillbaka Dalva? Vad fick pappan för straff? Ofta kan jag tycka att filmer kan förkortas lite, men i det här fallet hade jag velat veta mer.

Dalva (2023)
Foto: Smorgasbord Picture House.

En hemsk och annorlunda coming of age-historia som slutar med hopp

Sättet Dalva är filmad på får mig att tänka på den fransk-belgiska filmen The Specials (2019) om två män som arbetar med autistiska barn. Det är samma känsla av en skakig kamera som gör att man som tittare känner sig som om man är med där på plats. Både Dalva och The Specials har också glimtar av fina stunder mellan karaktärerna, vilket skapar en känsla av hopp för samhället, även om det är The Specials som tar priset i den kategorin.

I filmen får Dalva mens för första gången, något som vissa beskriver som stunden då en flicka blir en kvinna. Det som är hjärtskärande med Dalva är att hon behöver göra precis tvärtom. Dalva behöver lära sig vara ett barn igen, lära sig leka och inte klä sig som en vuxen. Med andra ord är filmen är en så kallad coming of age-historia, men åt andra hållet – istället för att bli vuxnare vid 12 år får hon äntligen chansen att bli ett barn.

Dalva är för mig en historia om hur traumatiska händelser kan leda till nya vänner och ett nytt liv.

"Dalva" har svensk biopremiär 5 maj.

Mer läsning:

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL