Cristian Mungius prisade drama ”Fjord” säger mycket om vår samtid

I ”Fjord” krockar konservativ kristendom med samhällets sekulära värderingar. Pingstvännen Lisbet och hennes rumänska make Mihai, som är konservativ kristen, flyttar till en by i Norge för att leva närmare Lisbets familj och få avlastning med barnen. Deras tro och strikta syn på barnuppfostran skiljer dem från dagens moderna omgivning, men hindrar dem inte från att bli vänner med sina närmaste grannar. De tycker om varandras sällskap, trots att deras uppfattningar om hur livet ska levas går isär.

Problemen börjar komma när en lärare på skolan ser att Lisbets och Mihais ena dotter Elia har kraftiga blåmärken på ryggen. Är märkena spår av föräldrarnas bestraffningar? En utredning om våld i hemmet inleds och familjens tillvaro sätts i gungning. Samtidigt väcks frågor om hur Lisbets och Mihais religiösa övertygelse och kulturella bakgrund påverkar omgivningens bedömning av dem. Vem får definiera vad som är bäst för barnen – och på vilka grunder?

LÄS OCKSÅ: Stillsamt storslaget i Netflix nyversion av ”Öster om Eden”

”Fjord” är en intressant och annorlunda filmupplevelse

Det är enkelt att förstå varför ”Fjord” vann Guldpalmen. Förutom att vara riktigt välgjord ur alla tekniska aspekter – från foto till skådespeleri – säger den mycket om vår värld där där människor med fundamentalt olika värderingar försöker leva sida vid sida.

Det är svårt att inte dras in i berättelsen och över tid blir det svårare att välja sida. Jag hejar i grunden på människorna Lisbet och Mihai, som verkar vara två sympatiska föräldrar som djupt älskar sina barn. Men jag delar långt ifrån alla deras grundvärderingar, noll av deras religiösa övertygelse, och ser stora problem med hur de uppfostrar sina barn.

Samtidigt tror sig socialtjänsten veta vad som är bäst, men deras aggressiva angreppssätt gör mig tveksam till om de bryr sig om barnen på riktigt, eller vill stoppa föräldrarnas religiösa inflytande. Det är de vuxnas krig som skildras i Fjord, och oavsett vilken sida som vinner är det i slutändan barnen som förlorar.

LÄS OCKSÅ: Ögonblick av omskakande obehag i ”Verity” – nya stjärnspäckade thrillern

Saknar de riktiga knockout-scenerna

Det här är en film som hela tiden får mig att vrida och vända på tankarna. Sebastian Stan och Renate Reinsve gör grymt trovärdiga prestationer som de plågade föräldrarna. Svenska Lisa Carlehed är också helt suverän som parets sympatiska granne Mia. Jag vet inte om hon kan få en guldbagge eftersom detta är en samproduktion med de svenska bolagen Filmgate Films och Film i väst, men jag hoppas det.

Det jag saknar i filmen är de riktiga knockout-scenerna som tömmer en på känslor. Fjord är närmare 2,5 timmar lång och förblir en puttrande filmupplevelse från start till slut, utan oförglömliga stunder som får det att lyfta ytterligare en nivå. Det är ständigt intressant men berör mig aldrig så starkt som jag hade önskat. Betyget landar därför på en stark trea.

Fjord har svensk biopremiär i morgon, den 2 oktober.

Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.

Info om: Fjord (2026)