Stillsamt storslaget i Netflix nyversion av ”Öster om Eden”

År 1955 filmatiserade den Oscarsvinnande regissören Elia Kazan Öster om Eden, nobelprisvinnaren John Steinbecks magnum opus. Drygt 70 år senare har Elias barnbarn, Zoe Kazan (känd som skådespelare från filmer och serier som ”Clickbait”, ”The Deuce” och ”The Big Sick”), adapterat den mästerliga klassikern på nytt, för Netflix räkning.

Släktskapet mellan hjärnorna bakom de två adaptionerna kunde inte kännas mer passande, med tanke på att Öster om Eden är en generationsöverskridande berättelse om att falla i samma mönster som de som kom före en själv, och möjligheten att staka ut sin egen väg trots ens arv. 

Zoe Kazan har skapat någonting helt annat än farfar Kazan gjorde; en större berättelse, mer trogen förlagan och med ett mer komplett karaktärsgalleri. Resultatet är en mycket välgjord och imponerande berättelse, som jag inte kan låta bli att uppleva lite som en läxa att se. Det kräver sin ansträngning att kunna njuta av miniserien.

”Öster om Eden” är en otroligt välgjord miniserie

Netflix Öster om Eden är berättelsen om familjen Trask, med ett stort fokus på bröderna Adam (Christopher Abbott) och Charles (Mike Faist), vars liv tar en dramatisk vändning när deras öden sammanflätas med den trollbindande, obevekliga och oförbätterliga Cathy Ames (Florence Pugh).

Handlingen utspelar sig från det sena 1800-talet till första världskrigets slutskede och följer till stora delar Adam Trasks resa västerut i USA, till Salinas Valley i Kalifornien, och hur han försöker bygga ett nytt liv. Samtidigt genomgår han en inre kamp för att inte begå samma misstag som sin egen far och inte heller att försätta sina söner på samma destruktiva kurs. Parallellt vandrar Cathy Ames en än mer destruktiv väg genom livet i den amerikanska västern. 

Det finns en stillsam storslagenhet över Öster om Eden och miniserien genomsyras av den omsorg med vilken den är skapad – det här är en högkvalitativ produktion ut i fingerspetsarna. Skådespelarinsatserna utmärker sig och, föga förvånande, är Florence Pugh den som kanske gör starkast intryck. Jag vill dock slå ett slag även för Hoon Lee, i rollen som Lee, tjänaren och kocken i Adam Trasks hushåll. Hoon Lee fångar briljant karaktärens patos och blir en moralisk pelare för tittaren att luta sig mot, i ett hav av i övrigt ambivalenta karaktärer.

Trevande berättelse med för många skiftande perspektiv

Trots alla lovord är det inte allt som klaffar för min del och jag tror främst det har att göra med formatet och de splittrade perspektiven.

Jag hade nästan velat trimma ned berättelsen och ha en tydligare protagonist, alternativt utvidgat berättelsen till två säsonger så att vi hade kunnat stanna längre perioder med var och en av nyckelkaraktärerna. Som upplägget är nu skiftade berättarperspektivet varje gång jag började engagera mig på allvar i en karaktärs öde. I stället för att få fortsätta på en resa, tvingas man som tittare börja om på ny kula i majoriteten av avsnitten. 

Greppet fångar vidden av Steinbecks verk, men det gör också tröskeln till att ta sig an varje nytt avsnitt väldigt hög. Den där ”bara ett avsnitt till”-känslan som man vill åt uteblir när man måste göra en en ny emotionell ansträngning för att investera sig i karaktärernas öden, om och om igen. 

Med tanke på att avsnitten också är så pass långsamma är jag inte säker på att jag hade avverkat hela serien, om det inte vore för recensionen som skulle skrivas. Öster om Eden är den där mastiga boken som ibland ligger på nattduksbordet alldeles för lång tid. Den där som man läser några sidor i då och då och som man kopplar är ett välskrivet och värdefullt verk, men som man inte riktigt har energin att ta sig an i stunden. Plötsligt har det gått sex månader och man har inte läst mer än ett eller två kapitel och bestämmer sig för att lägga den åt sidan ”så länge”. 

Utan recensionspiskan hade ett liknande scenario mycket väl kunnat utspela sig med Netflix-serien.

En stark berättelse om ödets bojor – och att bryta sig fri från dem

Öster om Eden kräver med andra ord sitt tålamod. Har du så det räcker och blir över av den varan förtjänar serien verkligen en chans. Det här är en mycket stark berättelse om hur ödet kan tvinga oss in på banor vi inte är gjorda för och hur vårt arv kan lägga fällben på oss i försöken att stå på egna ben. Men kanske än viktigare: att det också går att bryta sig fri från dessa bojor och att människan har ett val i kampen mellan det onda och det goda.

Jag kan inte säga att det var en ren fröjd att titta på Netflix ”Öster om Eden”, men i slutändan lyckas den ändå hamra in sitt budskap på ett sätt som känns. Det går inte heller att blunda för det ofta starka skådespelet och vad som är en genomgående välproducerad miniserie. Underhållningsvärdet må inte slå i taket, men det finns tillräcklig med annat att gilla för ett ”bra” betyg. För rätt (tålmodig) person kan dramat mycket väl bli en ny favorit.

Samtliga avsnitt av ”Öster om Eden” finns nu att streama på Netflix.

Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.

Info om: Öster om Eden