Anne (2022)
Verklighetsbaserad serie som väcker många känslor
På C More finns nu dramaserien "Anne", som berättar den sanna historian om Anne Williams kamp för rättvisa efter Hillsborougholyckan. Filmtopps Jonathan Smeds har sett serien, och konstaterar att inte ett öga var torrt när seriens eftertexter rullade.
I april 1989 spelade Nottingham Forest en cupsemifinal mot Liverpool på Hillsborough Stadium i Sheffield. På grund av organisatoriska misstag och försummelse från polisen blev det så trångt på Liverpoolsupportrarnas sektion att folk klämdes ihjäl, och totalt miste 97 personer sitt liv. Dagarna direkt efter skylldes det på att supportrarna varit överberusade, stormat läktaren och varit aggressiva mot polisen. Det var dock långt ifrån sanningen, och det tog 25 år innan en rapport kom fram till att det var polisen som gjort fel. Denna rapport hade förmodligen inte skett utan folk som Anne Williams.
Anne Williams förlorade sin son Kevin i Hillsborougholyckan, blott 15 år gammal. Redan från början motsatte sig hon bilden av att Liverpoolsupportrarna låg bakom olyckan, och under åren var hon en av de mest högljudda personerna som krävde rättvisa. I Anne får vi följa hela hennes berättelse, från den tragiska dagen när hon förlorar sin son, fram till när rapporten publiceras där man kommer fram till att händelsen var polisens fel. Däremellan är det en väldigt stark historia om en mamma som förlorar sitt barn, men också om kampen mellan den "lilla" personen och makten.
För det ska sägas att anledningen till Hillsborougholyckan i stora drag sopades under mattan av både polisen och politiker. Ingen ville ta tag i att ta reda på vad som faktiskt hände, utan snarare nöjde man sig med att skylla på supportrarna. Denna strid framställs på ett synnerligen välgjort sätt i serien. Som tittare känner man själv hur situationen nästan känns helt hopplös, och även hur absurd den faktiskt är. Vi får se hur Anne, och för den delen flera andra anhöriga till folk som dog i olyckan, sitter på rätt självklara bevis som pekar på att polisen gjort fel. Men trots det händer ingenting.
En moders berättelse
Anne har i Storbritannien även undertiteln One mother´s story och det märks. Utöver seriens stora fokus på hennes arbete med rättvisa åt de 97 som dog på Hillsborough, handlar den, och kanske främst, om en mamma som förlorat sin son. Hennes motivation, att på något sätt försöka hitta inre fred, förkroppsligas genom hennes arbete. Men det är inte utan problem. Förhållandet både till hennes man men också till hennes andra barn påverkas givetvis, och inget av detta glöms bort under seriens gång.
Under en 25 år lång period behandlas en berättelse om en orättvisa och kamp mot auktoritära myndigheter. Det är utöver det också historian om en moderlig kärlek. Två berättelser som jag tror vi alla på ett eller annat sätt kan identifiera oss med. Och jag är helt övertygad om att de som tittar kommer vara helt slut känslomässigt efteråt, eftersom jag själv var det.
För när Anne måste bekräfta att hennes son är en av de döda, då brister det nog för alla. Maxime Peake gör ett strålande jobb i rollen som Anne, och levererar känslorna på ett autentiskt vis. Det händer flera gånger under serien, men även generellt i hur ens empatiska sida känner av kampen som utkämpas. Det ger en förståelse för händelserna, och väcker många känslor. I en scen ställer sig Anne upp och frågar "Hur kan min son gått på en fotbollsmatch och bara dött?". Scener som den i serie känns nästan som ett slag i magen.
Anne är en viktig serie. I vissa kretsar finns fortfarande idén om att Hillsborougholyckan orsakades av fotbollssupportrarna själva, vilket bevisar hur välcementerad denna linje var från polisen och regeringen. Men den är också viktig eftersom den porträtterar en beundransvärd kvinna och hennes kärlek.
Anne är en miniserie i fyra delar. Hela serien går att streama nu på C More.