Blow The Man Down

Blow the Man Down (2019)

  • 1 tim 31 min
  • Drama, Komedi
Océanne Texier | Recension
22 mars 2020
Océanne Texier | Recension
22 mars 2020

Coen-inspirerad film noir med kvinnligt lead.

Amazon Primes nya film "Blow the Man Down" har potential men når inte riktigt hela vägen fram.

  • Regi:
    Danielle Krudy​, ​Bridget Savage Cole
  • Manus:
    Danielle Krudy​, ​Bridget Savage Cole
  • I rollerna:
    Morgan Saylor, Sophie Lowe, Annette O'Toole, Marceline Hugot, Gayle Rankin, Will Brittain m.fl.

I fiskebyn Easter Cove​ ​i Maines, USA, har systrarna Mary Beth (Morgan Saylor)​, och Priscilla (​Sophie Lowe​) precis förlorat sin mamma. De har lämnats kvar att ta hand om moderns skyhöga räkningar och en verktygsaffär, som säljer det mesta inom fiske  och är på väg att gå i konkurs. En kväll blir Mary Beth attackerad av en ung fiskare, det slutar med att hon i självförsvar tar livet av honom. När systern Priscilla blir indragen i att mörka alla bevis är det början på en spiral av händelser där byns och invånarnas hemligheter och intriger kommer upp till ytan.

Till skillnad från många filmer​ har den här filmen ett starkt kvinnligt skådespelarregister, där männen endast har små endimensionella biroller och hamnar i skymundan. Även om byn överlever på fiske där männen är fiskarna så är det de äldre kvinnorna som styr bakom kulisserna, något som blir mer och mer tydligt ju längre filmen går.

MER LÄSNING:
Nya och bra filmer på Netflix 2020
De bästa filmerna 2020

Kvinnorna styr med järnhand.

Rollprestationer från Morgan Saylor, Sophie Lowe imponerar inte mycket på mig, då deras karaktärer aldrig riktigt får något djup. Däremot är det något äldre skådespelarna mer övertygande. Annette O'Toole ​och ​Marceline Hugot​, vänner till systrarnas mor, är några av de starka kvinnor som styr byn med järnhand. De lyckas både skrämma, imponera och få mig att skratta till. Det är tydligt att systerskapet i byn är större än något annat.

Bildspråket och ljudspåret är melodramatiskt och med en utdraget tempo, ​i varenda bildsekvens finns en närvaro av ett ständigt mörker, en påminnelse om att ett hot när som helst kan komma att vända upp och ner tillvaron. Bildspråket påminner lite om Coen​-brödernas ​Fargo,​ där också en arbetarklass i en snötäckt by står i filmens centrum. Det är en klassisk film noir men i en något mjukare stöpning.

Trots ett spännande tema höll inte den här filmen hela vägen för mig. Det långsamma tempot i kombination med ytliga rollprestationer av huvudkaraktärerna gjorde det svårt att verkligen gripas av historien. Däremot ser jag fram emot vad regiduon Danielle Krudy och ​Bridget Savage Cole har att komma med härnäst.