Swan Song (2021)
"Ex Machina" möter "Never Let Me Go"
I en inte allt för avlägsen framtid står en man inför ett val: att dö ensam för att rädda sin familj, eller offra deras lycka för att rädda sig själv
Det finns hundratals filmer om teknikens hot mot mänskligheten. Megarobotar från rymden, AI med gudskomplex och hyperavancerad krigsföringsteknik är bara några exempel på vad den pessimistiske filosofen förväntar sig. Men hur är det med teknik som bara ämnar att göra gott? Inom några år finns ögonproteser som sägs kunna ge blinda synen tillbaka. I detta nu snurrar det runt maskiner i rymden vars enda syfte är att upptäcka nya möjligheter för mänsklighetens fortlevande.
I Benjamin Clearys Swan Song utforskas ett redan brett täckt favoritämne inom genren för teknologi och etik: kloning. Denna teknik som ser ut att bli en oundviklig verklighet har vi sett i olika variationer i bland annat Jurassic Park-franchisen, Oblivion och Replicas. Medan dessa filmer fokuserar mer på de hotfulla aspekterna så tacklar Swan Song de positiva delarna inom kloning.
Cameron Turner (Mahershala Ali) är döende. I ett desperat försök att skona sin familj från den förödande sorgen hans nalkande bortgång kommer ha på dem vänder han sig till läkaren och vetenskapskvinnan Dr. Scott (Glenn Close). Hon och hennes team skapar en exakt replika av Cameron som kommer ta över hans liv när han dör. Klonen är Cameron i alla aspekter: hans minnen, hans tänkande, hans känslor. Hans öde är att fortsätta leva som Cameron medan Cameron själv lämnas att dö ensam. Men är det så lätt?
Intim och verklighetstrogen
Filmen tacklar ett ämne lika gammalt som mänskligheten själv - att acceptera döden som en del av livet. Att göra det på ett så intimt och verklighetstroget sätt som Clearys berättande och Alis gestaltande är något av ett omöjligt uppdrag men som de gör med bravur. Det är svårt att kunna relatera till döende karaktärer eller ens karaktärer som hanterar andras död för man som tittare på något sätt alltid vet att det bara är skådespelare. När kameran släcks så fortsätter de leva utanför skärmen. Men de små men så ytterst ärliga detaljerna i denna berättelse gör att det känns lika verkligt som om man själv såg Camerons liv genom de speciella linserna han själv bär i filmen.
I genren för högteknologiska och framtidsbaserade berättelser händer det lätt att effekterna och tekniken tar över. Det blir ett "show and tell" där regissören och postproduktionsteamet skriker "Titta vad vi kan göra!" och berättelsen hamnar på efterkälken. Det är inte fallet med Swan Song där tekniken - från självkörande bilar till linser uppkopplade till cyperspace - är så väl integrerad att man inte ens tänker på den. Tvärtom. Den har blivit en så stor del av människornas liv att möjligheten att klona sig själv inte skrämmer Cameron. Det är endast ett annorlunda sätt för honom att gå vidare.
Det går inte att berätta en historia om kloning och AI utan att räkna in etiken. Berättelsen liknar på många vis Ex Machina inte bara på de stilrena och fridfulla miljöerna men också på frågorna som ställs. Frågor om identitet och rädsla för att förlora sig själv ställs sida vid sida med diskussionen om vad som ger en makten att styra andras liv, även om det sägs vara för deras eget bästa. Men framförallt måste Cameron förr eller senare acceptera att han kommer att dö och jorden kommer fortsätter att snurra utan honom. Liksom Kathy i Never Let Me Go måste han lära sig att leva och ta vara på de små sakerna, de där lärdomarna som tar en hel livstid att räkna ut.
Det fanns enstaka tillfällen där kloningteknik som bas för konflikt verkligen kunde ha skapat något intressant och utmana Cameron ännu mer men som mättades ner innan de tog fyr. Man ska inte missta berättelsen för att vilja ha samma obehagliga udd som Ex Machina, den har aldrig utgett sig för att vilja ansluta sig till mängden av kontroversiella framtidsberättelser. Trots det så hade en berättelse så stark som denna tjänat på att våga vara lite mörkare, lite fulare.
Swan Song är unik för jag vill kalla den en feelgood-film men ändå en av de mest dystra rullarna som skrivits. Den finns att streama nu på Apple+.