Recension: Presumed Innocent (säsong 1) – Jake Gyllenhaal i högform
Jake är tillbaka!
Jake Gyllenhaal är med i sin allra första tv-serie och Filmtopps Nathalie är lycksalig. Äntligen är han tillbaka i sitt esse efter en åratal lång resa genom öknen där topparna på sanddynerna som allra bäst fått känna vindarna av fullkomlig medelmåtta. Tio år efter Nightcrawler får vi äntligen se Jake våga ”all in” eftersom han vet att han har en vinnande hand. Och det är både så vackert och obehagligt som det låter!
Jake Gyllenhaal spelar Rusty Sabich i en ny omtolkning av Presumed Innocent, en roll som spelades först av Harrison Ford år 1990 i en film med samma titel. Precis som Han Solo-skådisen så anklagas han för ett otäckt mord på en nu före detta kollega. Omgående möts Rusty av tufft motstånd och mothugg från sin innersta cirkel, alla vars misstänksamma ögon är riktade mot honom. Kollegor, vänner och familj frågar sig alla samma sak: är han skyldig?
”Jake som jag minns honom från hans renässans”
Som tidigare nämnt så är det en lycka som fyller mitt bröst när jag får se de absolut värsta dagarna i Rustys liv utspela sig framför mig. Detta är min Jake som jag minns honom från hans renässans då han mellan 2011 och 2014 släppte lös en vild tjur av total kaos och känslor som stångade mig rätt in i hjärtat.
Men en serie på åtta långa avsnitt hade aldrig kunnat ros i hamn med blott Gyllenhaal som kapten. Med sig ombord har han ett gäng briljanta stjärnor, där hans svåger Peter Saarsgard snabbt blir en favorit eftersom hans karaktär Tommy Molto är så otroligt lätt att tycka illa om. Även Norges drottning, Renate Reinsve (Världens värsta människa), påminner oss om att man inte måste vara från Hollywoods stjärndränkta vidder för att dominera framför kameran.
”Fasa, chock, äckel och en stor dos obehag”
Ofta beskriver jag mig själv som en väldigt känslosam filmkritiker som oftast sätter mitt betyg efter vad det jag ser får mig att bära med mig inombords. Det jag känner när jag ser på Presumed Innocent är en vemodig fasa, chock, äckel och en stor dos obehag. Är man då en kärleksslav för grafiska thrillers som jag är så är detta med andra det bästa du kommer att ha sett på åratal.
Jag skulle inte bli förvånad om det i negativ anda nämns just hur grafisk serien är, framförallt när det kommer till dess erotik. Nyligen nämnde ingen mindre än Henry Cavill hur onödiga sexscener är. Även om jag och flera andra var och är beredd att hålla med om hans synpunkter så är jag beredd att göra ett undantag för Presumed Innocent. Dessa nakna scener hade aldrig kunnat ge Rusty hans karaktär, eller snarare bristen därav, om de inte fanns med som korta fragment av hans minnen.
"Presumed Innocent" är en nihilistisk serie som frodas i mörkret istället för att dras ner i det. Den är inte på några vis uttömmande utan fungerar som en beroendeframkallande medicin som både ger mig bieffekter av ett girigt habegär samt ett välmående jag aldrig hade känt utan serotoninet som utlöses av Jakes stora blå och hemlighetsfulla ögon.
"Presumed Innocent" har premiär på Apple TV+ den 12 juni.