Recension: Nanny (2022)
Den amerikanska drömmen raseras i spretigt skräckdrama
Nya "Avatar" har precis kommit ut säger ni? Må så vara. Amazon Primes nya immigrantdrama "Nanny" kanske inte kan stoltsera med en blå CGI-värld eller en James Cameron som valt att komma ur sin sarkofag, men nog upptäcks det nya världar allt. Där har vi segwayen.
Aisha (Anna Diop) är en senegalesisk kvinna som på egen hand gjort resan till USA med förhoppningen om ett bättre liv. Kvar i hemlandet befinner sig hennes sexåriga son, men målet är att hon så småningom ska kunna tjäna ihop tillräckligt med pengar för att flyga över honom och återförenas i landet av hopp och frihet för att starta upp ett nytt liv tillsammans.
För att kunna förverkliga denna dröm tar hon jobb som barnflicka åt ett välbärgat vitt par (Michelle Monaghan och Morgan Spector) som bor i en stor, snofsig lägenhet i centrala New York. Till en början är allting fågelkvitter och leenden dem emellan, men när lönen plötsligt börjar kommer mer oregelbundet och mammans psykologiska stabilitet byts ut mot labilitet blir Aishas vardag alltmer utmanande och påfrestande.
Flertalet halvfärdiga filmer till priset av en
"Nanny" har främst marknadsförts som en skräckfilm, något som knappast gör filmen några tjänster. I grund och botten är filmen mer av ett personligt immigrantdrama som försöker kila in element av psykologisk skräck, dels för att skruva upp pulsen men kanske främst för att kunna nå ut till en bredare publik.
Just denna genreförvirring är kanske filmens främsta akilleshäl då känslan är att den aldrig riktigt bestämmer sig för vad den aspirerar till att vara. Med sin grund i ett ”slice of life”-narrativ för en nykommen immigrant lackar handlingen ett tag mot Get Out-territorium, därefter tåflörtas det med diverse övernaturliga teman, för att slutligen slå ut med händerna mot publiken och be dem välja vilken variant de föredrog mest.
Anna Diop levererar en fängslande och väldigt mänsklig rollprestation där hon tillåts vara både stark och svag, ilsken och handfallen, bestämd och osäker – allt i hennes emotionella dragkamp mellan livet hon lämnat och livet hon hoppas bygga upp. Den amerikanska drömmen med alla dess frustrationer och hinder internaliseras sömlöst av skådespelaren och hade gärna fått ges ännu större utrymme.
Tyvärr dras den starka centralprestationen ner av såväl hafsigt uppbyggda och olösta sidospår i berättelsen, svaga biroller och med element av skräck som ofta känns forcerade och aldrig särskilt läskiga.
Att regissören tillika manusförfattaren Nikyatu Jusu har gott med idéer till hennes första långfilm råder det inga tvivel om, men slutprodukten är i slutändan väl tankspridd och värd ett bättre öde.
"Nanny" går nu att streama på Amazon Prime.