Recension: My Policeman (2022)
Ett späckat triangeldrama som spänner över decennier
Knappt har skandalsnacket om Harry Styles senaste film lagt sig förrän hans nästa roll dyker upp. Denna gång spelar han förälskad polis i ett homofobiskt Storbritannien. Sebastian är faktiskt imponerad.
Harry Styles har på sistone fått stor uppmärksamhet för Olivia Wildes film Don't Worry Darling. Kanske inte så mycket på grund av filmen i sig utan mest alla skandaler som omsusade den: Wildes kärleksrelation med Styles på inspelningen och den så kallade "spitgaten" där Styles ska ha spottat på skådespelarkollegan Chris Pine. Det är därför befriande tyst när My Policeman, Styles senaste film, dyker upp på Amazon Prime - helt utan skandaler i bagaget.
Filmen handlar om den pensionerade lärarinnan Marion, som låter sin gamle vän Patrick flytta in hos sig och sin man Tom, efter att den gamle vännen drabbats av ett slaganfall. Tom vill dock inte ha med honom att göra och det är när Marion börjar läsa gamla dagböcker som minnena kommer tillbaka. My Policeman utspelar sig främst i slutet av 50-talet, men pendlar mellan dåtid och nutid. Styles spelar 50-talsversionen av Tom och Emma Corrin spelar den yngre Marion. De planerar giftermål men vad hon inte vet är att Tom har en kärleksrelation med en annan man: museiintendenten Patrick. Som ni hör är det upplagt för ett spektakulärt triangeldrama.
Harry Styles gör väl ifrån sig
Först och främst: Ja, Harry Styles kan skådespela. Så. Nu kan vi släppa det. Det kommer kanske inte regna Oscarsstatyetter över honom men han gör ett bra jobb som lågmäld polis. Istället är det Emma Corrin som levererar den bästa insatsen. Hon lyckas porträttera en kvinna som slits mellan valet att acceptera sin makes sexuella läggning eller att förneka den. Överlag gör My Policeman en beundransvärd insats när det kommer till att nyanserat gestalta de utmaningar som HBTQI-personer dagligen fick stå ut med i 50-talets Storbritannien. Framför allt är det en scen där Corrins karaktär plötsligt får reda på att en av hennes arbetskollegor kanske inte är så hetero som hon trott. Kollegan konstaterar att hon på bara en sekund tycks ha förvandlats från en person till en annan, bara på grund av sin sexuella läggning. Tänkvärt.
I filmer som handlar om homosexuellas utmaningar att bli accepterade är samhället den stora antagonisten. Så även här, men My Policeman lyckas även göra flera av sina huvudroller till medbrottslingar. Både Tom och Marion fattar beslut som får katastrofala följder för de runtomkring och det är i viljan att gå vidare och förneka som den största fienden gömmer sig, vilket säger något om vad samhällsnormer och förlegade lagar kan få för konsekvenser på människors hela liv.
Sämre i den moderna tidslinjen
Fotot är intimt och scenerna mellan Styles och David Dawson som Patrick känns trovärdiga. Tyvärr faller det mesta så fort filmen väljer att spendera en stund med de äldre versionerna av karaktärerna, där tre andra skådespelare axlar rollerna. Diskrepansen mellan nutid och dåtid är filmens största brist, något den aldrig lyckas ta sig förbi. Scenerna med Styles, Corrin och Dawson är betydligt bättre än scenerna där karaktärerna ska föreställa pensionärer. Dels tycker jag exempelvis att Gina McKee som äldre Marion inte gör ett alls lika bra jobb som Corrin, men framför allt spenderas det för lite tid med dem för att jag ska kunna göra en känslomässiga koppling. Det gör att kärlekshistorien mellan de tre karaktärerna aldrig helt lyfter.
"My Policeman" går nu att streama på Amazon Prime Video.