Bästa filmerna som aldrig gjordes
Världen gick miste om något när dessa filmer aldrig blev av
”Tänk om…?” En kittlande men i slutändan lönlös tankebana som jag, trots detta, kommer ge utlopp för när jag här listar sju av de (gissningsvis) bästa filmerna som, trots tappra försök, aldrig blev verklighet.
Paul Verhoevens "Crusade"
Runt sekelskiftet mellan 80- och 90-talet var det få skådespelare i Hollywood som hade så stark dragningskraft som Arnold Schwarzenegger. Det spelade liksom ingen roll vad filmen i sig handlade om – ifall den hade Arnolds välsvarvade kroppshydda på omslaget var det en garanterad hit. En film som i slutändan gick miste om det framgångsreceptet var Paul Verhoevens tilltänkta Crusade.
Beskriven som en ultravåldsam och historisk ”epic” med Arnold påkritad för att spela huvudrollen var filmen – med en kostsam budget och kontroversiella religiösa teman fokuserat på det första korståget – trots allt en vågad chansning, något som skulle visa sig bli ett problem. Trots flera miljoner dollar redan spenderade på filmens förproduktion och stjärnor som Robert Duvall, John Turturro och Jennifer Connelly castade i biroller kom projektet att skrotas 1994 och i och med det gick världen miste om något… speciellt.
Stanley Kubricks Napoleon-biopic
Parningen av en av filmhistoriens största regissörer med en av världshistoriens mest framstående fältherrar hade sannerligen kunnat bli en kombination att skåda. Ursprungligen pitchad av Kubrick som sitt nästa projekt efter 2001: A Space Odyssey, hans drömmar om att göra film om denna franska krigsherres liv hade sannolikt kunnat bli en filmupplevelse likt få andra, något vi tyvärr aldrig fick chansen att bevittna.
Den notoriska perfektionisten Kubrick ska ha jagat sin egen svans gällande sin detaljerade research, något som gjorde intresserade studios alltmer otåliga. Lägg därtill en saftig prislapp och det faktum att Sergey Bondarchuks egen ”Napoleonfilm” Waterloo hann först till bioduken 1970, något som gjorde att intresset för ännu en film på liknande tema svalnade rejält.
Alejandro Jodorowskys "Dune"
Få källmaterial i filmvärlden är så omsusade och mytologiserade som Frank Herberts Dune. Många har försökt och misslyckats med att föra denna storslagna sci-fi-berättelse till vita duken. Närmast och mest uppmärksammat av dessa försök tillskrivs Alejandro Jodorowsky när han under 70-talet kämpade med näbbar och klor för att göra sitt drömprojekt till verklighet, något som slutligen även det gick i stöpet.
Jodorowskys mångåriga kamp finns väldokumenterat i den fascinerade dokumentären Jodorowsky’s Dune där regissören själv pratar om hans storslagna idéer för filmen. Bland dessa återfinns Orson Welles, Mick Jagger och Salvador Dali (!) i rollistan, soundtrack av Pink Floyd och tusentals storyboards som skulle realiseras av några av dåtidens största namn inom visuella effekter och produktionsdesign.
Istället fick världen först David Lynchs framforcerade tolkning 1984 för att sedan vänta ytterligare 37 år för Denis Villeneuves version – som visserligen blev en succé – men visst hade man önskat att även Jodorowskys ofantligt ambitiösa filmatisering hade fått se dagsljuset?
Tim Burtons "Superman Lives"
Efter succén med Batmanfilmerna på 80-talet kände sig Tim Burton uppenbarligen inte färdig med den vid tidpunkten fortfarande uppvaknande genren av superhjältefilmer. 1996 landade han nämligen giget som regissör för Superman Lives, en reboot av filmserien som Christopher Reeve hjälpte till att ikonisera på 70-talet, men som sedan drogs ner av ett par förlöjligade uppföljare.
Redo att damma av Stålmannens trikåer stod ingen annan än Nicolas Cage, något som förevigats med hjälp av bilder på honom från kostymprövningen inför rollen. Men någon färdig film blev det aldrig. Manuset, ursprungligen skrivet av en ung Kevin Smith, undergick omfattande revideringar vilket ska ha lett till så pass stora meningsskiljaktigheter mellan Burton och de bestämmande kostymerna att filmen helt enkelt slopades. Jag antar att en flygande och övernaturligt stark Nicolas Cage helt enkelt lät för bra för att vara sant.
Francis Ford Coppolas "Megalopolis"
Här har vi en önskedröm som faktiskt inte kan skrivas av riktigt än. Den legendariska regissören bakom Gudfadern-filmerna och Apocalypse Now har länge försökt sjösätta denna storslagna idé namngiven Megalopolis. Ändan sedan 70-talet ska Coppola haft ambitioner om en påkostad och maffig sci-fi/romantik utspelat i ett utopiskt New York. Då som idag ska den enorma budget det hade krävt varit ett avgörande problem, något som lett till att regissören nyligen gått ut med att han är villig att lägga 120 miljoner dollar av sina egna pengar för att få filmen gjord.
Då Coppola i skrivande stund är 83 år gammal och ett faktiskt påbörjade av produktionen ännu inte verkar vara inom räckhåll väljer jag att hålla mig skeptisk till om detta passionsprojekt någonsin kommer bli verklighet, men hoppet är ju trots allt det sista som lämnar en.
Nick Cave och Ridley Scotts "Gladiator 2"
”HUR skulle man kunna göra en uppföljare till Gladiator? Maximus dör ju i slutet?!”
Legitim fråga. Någon som inte tycks ha haft några större problem med den lilla detaljen är musikern och manusförfattaren Nick Cave. Cave ska varit så pass seriös med att göra en uppföljare att han faktiskt hade ett färdigskrivet manus som han ska ha skickat till såväl Ridley Scott som Russell Crowe. Den sistnämnda ska dock inte ha blivit så värst övertygad av idén om en reinkarnerad romersk krigare, och denna vågade vision blev sedermera aldrig verklighet.
David Finchers "Torso"
Vem kan motstå ännu en inblick i David Finchers mörka och skruvade inre? Inte jag i alla fall. Tyvärr gick världen miste om just detta när regissörens tilltänkta detektivdrama/mordmysterium Torso föll igenom i slutet av 00-talet.
Filmen ska ha handlat om den verkliga specialagenten Elliot Ness (kanske mest känd från Kevin Costners gestaltning i De Omutbara) på jakt efter en seriemördare under förbudstiden. Filmens stjärntäta rollista uppges ha innehållit namn som Matt Damon, Gary Oldman, Rachel McAdams och Casey Affleck, men tyvärr sägs meningsskiljaktigheter mellan regissören och produktionsbolaget Paramount blivit så påtagliga att ett fortsatt samarbete dem emellan gjordes omöjligt.