Tills Frank skiljer oss åt (2019) – Totalt intetsägande romcom

Uddlös sketchkomedi i Tills Frank skiljer oss åt.

Bild från komedin Tills Frank skiljer oss åt. På bilden skådespelarna Erik Johansson, Liv Mjönes och Peter Magnusson.
Foto: Nordisk Film.

Film: Tills Frank skiljer oss åt (2019)
Regi: Leif Lindblom
Manus: Peter Magnusson
Med: Liv Mjölnes, Erik Johansson, Peter Magnusson, Emma Molin m.fl.
Genre: Komedi
Speltid: 1 tim 43 min

Tills Frank skiljer oss åt liknar mycket av det som Peter Magnusson gjort tidigare. Fast sämre på alla plan. En gång i Phuket (2011) underhöll med ett par klockrena scenarion och karaktärer, men i den här romantiska komedin är det främst avsaknaden av komik som lyser starkast.

Vera (Liv Mjölnes), en lärare i Stockholm, är fyrtio år fyllda och börjar få stark ångest över faktumet att hon står utan livspartner. Både hennes usla livscoach (Katrin Sundberg) och helknäppa kompis Mellen (Emma Molin) säger att hon har för höga krav och måste ”mållåsa”, som uppenbarligen betyder att ta första bästa karl. Hon träffar således Carl-Johan (Peter Magnusson), en medelålders man som beter sig som ett litet barn. På en skidsemester i Åre friar Vera till honom – fast hon egentligen inte är intresserad – för att i nästa stund upptäcka att även Frank (Erik Johansson) är på plats. Hon har varit kär i Frank sedan tiden då de var kollegor på skolan och det verkar som att han tycker om henne tillbaka.

Det här blir startskottet på en minst sagt dråplig Åre-semester. Totalt osannolika situationer, där knasiga karaktärer säger befängda repliker, avlöser varandra. Igenkänningsfaktorn är i stort sett lika med noll när Vera på ett partaj-sketch nyanserat sätt ljuger sig ur situation efter situation. Visserligen behöver en komedi varken vara verklighetsförankrad eller substansrik för att fungera. Men filmen behöver åtminstone bidra till skratt, dessutom gärna i en kontext som man som tittare kan förstå. Tills Frank skiljer oss åt misslyckas med båda två.

Erik Johansson – den enda som imponerar.

Istället tvingas jag genomlida en rad rysligt icke-komiska sekvenser, exempelvis en där Peter Magnussons befängda jättebebis till karaktär pratar genom ett mjukisdjur. Han vill verkligen rista in karaktärens barnsliga drag i pannan på oss tittare. Jag förstår att tydligheten är medveten ur en komisk aspekt, att filmen är uppbyggd likt en serie sketcher där skaparen (Magnusson) har uppenbar distans till materialet. Hur som helst får Tills Frank skiljer oss åt mig att inse att jag hellre hade stress-skrollat Saturday Night Live-Sketcher på Youtube, trots att SNL varit uselt i många år nu.

Den enda som bidrar med lite klass är Bonusfamiljen-skådisen Erik Johansson. Hans spelar Frank på ett nedtonat och finstämt sätt och agerar som någon sorts trygghet i mörkret runtomkring. Den mannen borde få synas mer i fortsättningen. Självklart helst i filmer med bra manus, där han inte behöver agera skyddsängel. Liv Mjölnes, som var så bra i Ari Asters Midsommar tidigare i år, är dessvärre uddlös här.

Alltså är Tills Frank Skiljer oss åt ingenting att rekommendera. Det är möjligt att fans av Peter Magnusson kan komma att uppskatta filmen, men jag har tyvärr svårt att tro det. Se hellre en annan komedi på bio eller hemma i tv-soffan.

Filmtopps betygsikon för betyg 1 av 5

Vill du hellre se en riktigt bra film? Kolla då in vår lista över årets hittills bästa filmer!

About Rasmus Torstensson 128 Articles
Skribent och recensent på filmtopp sedan 2015. Har du åsikter kring mina inlägg, tveka inte att höra av dig.

Be the first to comment

Ta ton i diskussionen

Din mailadress kommer inte att publiceras.