10 riktigt bra Netflix filmer – som flugit under din radar

Bra Netflix filmer du bör passa på att se!

En bild på Netflix loggan
Foto: Netflix

Nu när sommaren börjar lida mot sitt slut och hösten närmar sig med stormsteg är det återigen dags att krypa ner i soffan och börja leta bra Netflix filmer, vilket kan resultera i ett bläddrande längre än den slutligen valda filmens faktiska speltid. Att bege sig in i Netflixs djungel av filmutbud är inte alltid enkelt. Risken för att välja fel är stor när de större filmtitlarna allteftersom börjar sina, och blickarna istället vänds mot de mindre kända sådana.

Därmed har jag tagit på mig uppdraget att försöka vara din vägledare in till Netflixs mindre kända filmutbud – detta genom att rekommendera tio riktigt bra filmer som kanske flugit under din radar:

Captain Fantastic

Captain Fantastic skildrar ett, enligt samhällets alla normer, något udda familjeliv bosatt långt ifrån civilisationen i USA:s nordvästra skogar. Här har familjens överhuvud, pappa Ben (Viggo Mortensen), skapat ett paradis för sig och sina sex barn som han uppfostrar till att bli starka, bildade och självständiga individer. Men när en plötslig händelse tvingar familjen att lämna sitt trygga hem och återvända till civilisationen vänds plötsligt deras vardag upp-och-ned, och som visar sig bli allt annat än friktionsfritt.

Med sin intressanta historia och finstämda balans mellan allvar och humor lyckas filmens regissör Matt Ross förmedla både skratt och sorg. Detta är en mysig feelgood-film som samtidigt väcker tänkvärda tankar, framförallt vad det gäller barnuppfostran. Skådespelaren Viggo Mortensen verkligen skiner i sin rolltolkning, och där de övriga skådespelarna står för de emotionella banden inom familjen – vilket är en av filmens absoluta styrkor.

The Invitation

The Invitation inleder med att Will (Logan Marshall-Green) och hans flickvän blir bjudna till en middagsbjudning hos Wills exfru Eden – tillsammans med hennes nya make och ett par andra vänner. Vad som inledningsvis verkar vara en lugn hemmakväll får istället en vändning när Will börjar misstänka att värdparet har illasinnade planer för sina gäster.

Detta är en psykologisk thriller som redan från start placerar sina tittare i ett ordentligt spänt läge. Med sitt “one location”-upplägg riktar filmens regissör Karyn Kusama sitt fokus på att bibehålla denna stämning, och samtidigt utveckla en extra ovanliggande otäck sådan – vilket fungerar ohyggligt bra. Detta tillsammans med filmens soundtrack och de kusliga dialogerna kommer du få det svårt att slita dig från dess järngrepp.

Whiplash

Whiplash kretsar kring den ambitiösa jazztrummisen Andrew Neiman (Miles Teller) som har siktet inställt på att nå toppen på den musikskola där han studerar. För att uppnå målet behöver han kvala in i skolans främsta musikgrupp, ledd av den mytomspunna och skräckinjagande Terence Fletcher (J.K Simmons). När Andrew väl blir upptäckt dras han in i en fysisk och psykisk maktkamp som han aldrig kunnat förutspå.

Personligen ser jag mig själv som relativt ointresserad vad det gäller jazzmusik, och på förhand infann sig därmed en viss skepsis. Men detta är en historia som inte kräver ett specifikt musikintresse, även om det säkerligen skulle adderas som en extra krydda till slutbetyget. Filmens regissör Damien Chazelle lyckas fånga det som kan hända en person villig att göra närmast vad som helst för att uppnå perfektion. Det är nervigt, intensivt, vackert och samtidigt riktigt otäckt. J.K Simmons uppvisar här sin livs bästa rolltolkning, och bland det bästa jag skådat på en filmduk över en lång tid.

The Handmaiden

The Handmaiden handlar om ficktjuven Sook-Hee (Taa-ri Kim) som med hjälp av den falska greven Fujiwara (Jung-woo Ha) får en anställning hos adelskvinnan Lady Hideko (Min-hee Kim) som kammarjungfru, i syftet att tillsammans med greven kunna stjäla och dela på hennes stora förmögenhet.

Detta är en sådan historia som gör sig bäst då man går in så blank som möjligt, därav den något tafatta synopsisen ovan. Filmens regissör Chan-wook Park och sin tydliga signatur genomsyras här tydligt i och med den annorlunda berättartekniken och sitt fantastiska foto. Och sällan blir man så omkullkastad i sina egna teorier som under denna film då du aldrig riktigt vet vart historien ska ta vägen. En av de bästa filmerna 2016.

Good Time

Good Time kretsar kring bröderna Connie (Robert Pattinson) och Nick (Benny Safdie), och konsekvenserna av deras misslyckade bankrån. När den förståndshandikappade Nick skickas i fängelse försöker Connie alltmer desperat få ut honom, vilket leder honom längre och längre ned i New Yorks undre värld av våld och förödelse.

Detta blev enligt många, inklusive mig själv, filmen som fick Pattinsons Twilight-stämpel bortspolad i och med sin fantastiska rolltolkning. Han bär här filmen på sina axlar, och gör det dessutom med bravur. Detta tillsammans med en intensivt utvecklande historia och utmärkt kombination mellan foto och musik blir resultatet också både underhållande och berörande.

Blindspotting

Blindspotting handlar om Collin (Daveed Diggs) som har tre dagar kvar av skyddstillsyn för sina tidigare brott, och är därmed nära frihet. Men med sin trogne bundsförvant Miles (Rafael Casal) verkar det dock inte vara helt enkelt att hålla sig kvar i skinnet. De tillsammans blir en odyssé av oväntade händelseförlopp som sätter Collin i ständig prövning mot klockan.

Med sin uppfriskande genre-cocktail av mörk humor, drama och vass samhällskritik är detta med sina ynka 94 minuter en oerhört välbalanserad film med högt tempo. Kemin som infinner sig mellan karaktärerna Collin och Miles är närmast elektrisk, och man sitter som på nålar vid varje farlig händelse där Collin riskerar att återigen hamna i fängelse.

Mudbound

Garrett Hedlund och Jason Mitchell i Netflix-filmen Mudbound.
Foto: Netflix

Mudbound och dess handling kretsar mestadels kring Jamie McAllan (Garrett Hedlund) och Ronsel Jackson (Jason Mitchel) som återvänder hem från andra världskriget för att arbeta på landet i Mississippi. Väl på plats får de bemöta diverse olika fördomar i sin strävan att anpassa sig till ett liv efter kriget, vilket visar sig vara allt annat än enkelt.

Detta är en relativt lågmäld film som inleds i ett uppbyggande tempo och uppgår i full crescendo närmare tredje akten. Och vilken belöning det är. Det är ett tungt tema om den amerikanska södern under 40-talet och dess rasifiering som regissören Dee Ree behandlar, och hon gör det på ett utmärkt tillvägagångssätt. Samtliga skådespelare fullkomligt lyser sin respektive närvaro, varav Garrett Hedlund drar det absolut längsta strået.

The Discovery

The Discovery öppnar i en intervju där vi får bekanta oss med vetenskapsmannen Thomas (Robert Redford) och den upptäckt som bevisar ett existentiellt plan efter döden – något som fått stora globala konsekvenser i ökade antal självmord. Parallellt får vi följa Will (Jason Segel) och Isla (Rooney Mara) och deras kamp mot det förflutna, och hur de tillsammans hanterar denna upptäckt.

Tematiken som filmen behandlar, livet efter döden, har för mig personligen alltid varit intressant – och därmed kanske betyget blir en aning subjektivt. Detta är en lågmäld, melankolisk, välspelad och samtidigt snyggt producerad film som lyckas hålla intresset uppe på topp hela vägen fram till slutet.

Killing of a Sacred Deer

Killing of a Sacred Deer handlar om kirurgen Steven (Colin Farrell) som utåt sett verkar lycklig med sin hustru Anna (Nicole Kidman) och sina två barn. Men när han börjar stifta bekantskap med den något underliga tonåringen Martin (Barry Keoghan) börjar hans liv bli påverkat av Martins förflutna, och sakta vänder upp-och-ned på hans tillvaro.

Har man sett något från filmens regissör Yargos Lanthimos tidigare så vet man vad som kan förväntas. Om inte lär det helt klart bli en upplevelse utöver det normala – förhoppningsvis på ett bra sätt. Detta är en gripande och mystisk film med ett hovrande nattsvart mörker, som blandar in en alldeles säregen humor. Och samtidigt går den mot en mer konstnärlig riktning med sina stilistiskt centrerade bilder, sterila miljöer och stundtals knäppa dialoger.

Coco

Pixars nya film Coco - bästa filmer 2018

Coco handlar om den unga pojken Miguel (Anthony Gonzales) som drömmer om att bli lika bra på gitarr som sin idol Ernesto de la Cruz (Benjamin Bratt), Mexikos mest berömda musiker. Men eftersom hans familj förbjudit musik i generationer väljer han tillslut att trotsa detta, och upptäcker då ett gammalt släktmysterium.

Animationsstudion Pixar håller som regel en oerhört hög lägstanivå, och detta är verkligen inget undantag. Detta är en av de varmaste och mysigaste filmerna jag sett på länge, och utan tvekan en av Pixars bästa produktioner. Med sin färgsprakande stil, rofyllda musik, starka budskap och underbara humor är det närmast omöjligt att inte tycka om detta lilla mästerverk.

Rickard Karlsson

Missa inte vår lista på de bästa filmerna 2019!

Be the first to comment

Ta ton i diskussionen

Din mailadress kommer inte att publiceras.