Recension: Nerve (2016)

Nerve
Foto: Nordisk Film

Film: Nerve (2016)
Regi: Henry Joost, Ariel Schulman
Manus: Jessica Sharzer, Jeanne Ryan (bok)
Med: Emma Roberts, Dave Franco, Emily Maede, Juliette Lewis m.fl.
Genre: Thriller
Speltid: 1tim 36min

Det hemliga onlinespelet ”Nerve” har blivit det stora nya. Spelet går ut på att ”tittare” utmanar ”spelare” till att göra olika uppdrag; allt från att kyssa en främling till att sno ett tjänstevapen från en poliskonstapel. Om spelarna vinner, så belönas de monetärt och omedelbart. Ju svårare utmaning, desto större gage.

Att blygsamma ”Vee” (Emma Roberts) skulle bli en ”spelare” hade nog ingen kunnat förutse. Hon håller sig mest i bakgrunden och agerar mest som inställsamt förkläde till sin betydligt tuffare och populära tjejkompis Sydney (Emily Maede) – som för övrigt har en stadig tittarkrets på Nerve.

LÄS OCKSÅ: Så bra är biofilmerna nära dig!

Det är först när Vees crush, skolans fotbollsstjärna, avvisar henne som hon bestämmer sig för att börja utmana sig själv och ta för sig mer. Självklart börjar Vees nya liv med att regga ett Nerve-konto som spelare.

Under sitt första uppdrag lär hon känna Ian (Dave Franco). Tittarna gillar parets kemi och börjar ge dem gemensamma uppdrag att utföra tillsammans. Men vad som först börjar som en mysig kväll laddad med potentiell ungdomlig kärlek, kommer att sätta djupa spår i dem båda. Utmaningarna blir nämligen bara värre och värre och att sluta spela är inte längre ett alternativ.

På många sätt är Nerve en ganska typisk ungdomsfilm om att finna båda sig själv och kärleken. Givetvis med en lika typisk individualistisk propagandaton där enda vägen till framgång är att sätta sig själv i centrum och försöka sticka ut mer än alla andra (som mer eller mindre är dina konkurrenter). Samtidigt är Nerve en light-thriller i Saw-anda, där det gäller att överlista spelet och klara av de utmaningar som ges.

Kombinationen av dessa två stilar funkar överlag rätt bra, inte minst på grund av Roberts och Francos fina kemi. De båda skådespelarna bjuder på bra skådespel och jag hoppas på att få se mer av dem på vita duken framöver. Stilistiskt sätt åker Nerve på den estetiska väg Refn slog upp med Drive. Neonfärger, det likartade – men popigare – elektroniska soundtracket och inte minst Ians läderjacka, som likt Goslings stuntchaufför, har en personlig dekal.

LÄS OCKSÅ: De bästa filmerna 2016

Filmens stora brist är det slentrianmässiga berättandet. Från ruta ett går det att ständigt förutse vad som kommer att ske och i den sista akten tappar regissörerna fullständigt greppet om sin historia. Påtvingad action och en lökig slutspurt får mig mest att vilja sucka högt i biostolen. Tack och lov är Nerve tillräckligt mycket av en ”thrill ride” för att jag ska se förbi de uppenbara skavankerna. Vilket också gäller för filmens flera logiska luckor. Om du inte kan Du måste exempelvis kunna acceptera att ett spel, som i princip varenda ungdom spelar och där att göra skitdumma saker är praxis fullständigt har gått under radarn på de vuxna.

Bäst: En hissnande motorcykeltur där Vee måste styra Dave som kör med ögonbindel.

Sämst: För många fåniga sekvenser.

betyg_3

About Eric Diedrichs 731 Articles
Ansvarig utgivare, chefredaktör och medgrundare av FIlmtopp.se. Oavsett om du håller med om vad jag skriver eller inte, kommentera gärna. Det finns alltid nya infallsvinklar att diskutera film med.