Nu på bio

Det senaste på biofronten!

Filmtips

Här hittar du Filmtopps filmtips!

Serietips

Här hittar du Filmtopps serietips!

Waves

Waves (2019)

  • 2 tim 16 min
  • Drama
Filmtopp
Océanne Texier | Recension
05 februari 2020
Filmtopp
Océanne Texier | Recension
05 februari 2020

Som en lång musikvideo med snygg inramning men utan verklig intimitet.

  • Regi:
    Trey Edward Shults
  • Manus:
    Trey Edward Shults
  • I rollerna:
    Kelvin Harrison Jr., Taylor Russell, Renée Elise Goldsberry, Sterling K. Brown m.fl.

I Waves får vi följa en afroamerikanska familj bestående av den framgångsrika och hårt drivande fadern Ronald (​Sterling K. Brown​) som ständigt pushar sonen Tyler (​Kelvin Harrison Jr.​), den blygsamma dottern Emily (​Taylor Russell​) och modern Catharine (​Renée Elise Goldsberry​). Filmen inleds med att vi får följa Tyler och byter sedan till att vi får se saker ur Emilys perspektiv. Tyler tycks ha allt, en kärleksfull flickvän, en lovande brottartalang, toppbetyg i skolan och en omtänksam familj. Men när han skadar sig i armen börjar saker och ting ställas på sin spets.

Bild- och ljudspåret rör sig i rytmiska och känsloladdade vågor filmen genom och liknar stämningen i serien Euphoria.​ ​Moonlight ä​r även en referens som på många sätt är relevant då båda filmerna utspelar sig i södra Florida, har liknande tematik och samma neonlysande foto.

Jag är generellt väldigt positiv till den här sortens estetik, men här ligger för stort fokus på det visuella. Filmens regissör ​Trey Edward Shults​ är lite för förtjust i vridande panoreringar, hastiga scenbyten och ljudläggning till varenda minut av varenda scen. Man får aldrig vila ut eller känna in en scen innan den hastigt byts ut mot en annan. Det blir som en enda lång musikvideo med snygg inramning men utan verklig intimitet.

Dock ska skådespelarna Kelvin Harrison Jr. och Taylor Russell, som spelar sonen Tyler och dottern Emily, ha beröm. Båda levererar en finlirig prestation på två väldigt olika sätt, som visar på en djup förståelse och komplexitet för sina karaktärer. Jag ser fram emot att se mer av dem framöver. Filmens andra halva är även något bättre när tempot tas ner och dottern Emily ställs i fokus.

Det finns filmer som lyckas hålla ett högt tempo och visuellt fokus framför narrativet, men då måste berättelsen vara tillräckligt stark. Ibland håller det men oftast skrapar scenerna bara på ytan istället för att utforskas ordentligt. ​Trots detta är Waves värd att se för sin experimentella stil och skådespeleri även om det inte håller hela vägen.

För mer läsning, se vår lista med de bästa filmerna från 2020.