Recension: Warfare (2025) – ”Brutal och oförglömlig upplevelse”

”Något av det råaste och mest gripande som jag upplevt på bioduken”

Warfare (2025) är regisserad av den brittiske regissören Alex Garland (Ex Machina, Men, Civil War) och även den före detta amerikanska Navy Seal-soldaten Ray Mendoza, vars brutala personliga historia filmen baseras på. 

Filmen utspelar sig under Irakkriget 2006 under ett dygn som kommer att bjuda på en intensiv och emotionell resa. Allt sker utifrån Mendoza och hans plutons perspektiv den 19 november 2006, i efterdyningarna av slaget om Ramadi.  

Hur det hela börjar är väldigt otippat och roligt – på militärbasen fuckar soldaterna loss till musikvideon av Eric Prydz gamla hitlåt ”Call on Me”, men sedan kastas vi in i den verklighet som kommer att bjuda oss på oss på något av det råaste och mest gripande som jag upplevt på bioduken.

När mörkret lagt sig över Ramadi tar den amerikanska truppen kontroll över ett hus och upptäcker att övervåningen är en separat lägenhet, där en familj gömmer sig. De spränger ett hål i väggen för att få tillgång till den. Kommunikationsansvarige Ray Mendoza (D'Pharaoh Woon-A-Tai) koordinerar flygunderstöd för att övervaka deras position, medan prickskytten och sjukvårdaren Elliott Miller (Cosmo Jarvis) bevakar en marknad tvärs över gatan. Från lägenheten ger truppen understöd till en insats av amerikanska marinkåren.

Mendoza och Garland har lyckats fånga en realistisk känsla i lägenheten, som nästan går att ta på. Mellan övervakningen och det ständiga militära kodspråket som flyter på som om det vore nollans multiplikationstabell, varvar killarna det med skämtsamt locker room-talk och bromance-aktiga repliker för att lätta upp den komplexa stämningen. Det ger oss en perfekt realistisk bild av människorna under uniformen.

Det känns länge som att allt är under kontroll, men när en handgranat slängs in genom kikhålet måste de därifrån och försöker nu febrilt ta sig därifrån. Krigscenerna bjuder på top-notch regi, där truppens taktiska formationer känns som realistiska men även lättflytande.

Hur man jobbat med spänningen i manuset är en fullträff, den dras ut likt ett dramaturgiskt gummiband som studsar iväg vid precis rätt tillfälle och man sitter där helt uppslukad av denna historia. Man kan nästan uppleva de känslorna som soldaterna känner under uniformerna och till slut vill man som tittare bara iväg från den här platsen, men får genom filmen uppleva ett hjärtskärande mänskligt lidande i en vulgär krigsskildring som gör att det kryper i kroppen.

Ljuddesignen är mästerligt effektfull

Filmens ljuddesign, gjord av Glenn Freemantle, ger den här brutala filmen ytterligare förstärkt realismen. Man leker så snyggt med ljudnivåerna från första början med pendlande krispig tystnad, stillhet, för att sedan explosivt brista ut i makabra ljud. Det är så tydligt en central berättarkomponent som används på bästa sätt.

Personligen är Warfare en av de häftigare bioupplevelserna jag upplevt rent sinnesmässigt. Återkommande får man uppleva en subjektiv ljuddesign, som när några av soldaterna vaknar upp efter en bomb och öronsuset med smattrande skott i bakgrunden, till ett fantastiskt foto i brutala scener, känns så verklighetstroget att man blir helt uppslukad och tagen.

Skådespeleriet är även rakt igenom gripande och mänskligt vackert. Woon-A-Tai som spelar Mendoza sticker ut då han gör ett sådant fängslande porträtt av en ung man som tar sig mod för att inte låta sina stridsmän dö. Han lyckas så elegant få fram känslan av ett psyke som håller på att rubbas av äckel, chock och sorg men som sväljer allt för sina medsoldater, och försöker stänga ute deras gallskrik som får en att rysa som tittare.

Filmen dyker inte ner i något politiskt perspektiv, men det känns heller inte som poängen och det känns med denna tunga och verkliga historia väl motiverat. Istället utmanas mod, lojalitet och det höga priset av krig. Att som icke-genrefan känna sig golvad av filmen var en riktigt häftig, brutal och oförglömlig upplevelse, den förtjänar att bli en modern klassiker. 

”Warefare” (2025) är en krigsskildring som ingen får missa. Garland och Mendoza har märkbart jobbat in i minsta detalj, vilket får den verkliga och gripande historien att bara flyta på. Woon-A-Tai gör även en extremt realistisk skådespelarinsats i rollen som regissören och sätter ett brutalt ansikte på krigets brutalitet.

Den 2 maj är det biopremiär för ”Warfare”.