Nu på bio

Det senaste på biofronten!

Viljas äventyr (2021)

Viljas äventyr (2021)

  • 1 tim 29 min
  • Barn, Familj
Mimi Dahlén | Recension
17 februari 2022
Mimi Dahlén | Recension
17 februari 2022

Konventionell familjefilm när den är som sämst

Det enda bra med den här filmen är Viljas frisyr. Och katthönan som kommer ge barnen mardrömmar.

  • Regi:
    Julien Fournet
  • Manus:
    Julien Fournet
  • I rollerna:
    Kaycie Chase, Paul Borne, Julien Crampon, Pierre Tessier

Vilja är en föräldraslös tjej som bor i en liten stad i medeltida Frankrike. Hon är driftig och smart till den gräns att hon inte ser några problem att lura vanliga, hederliga människor på deras mat. Det är lite Aladdin-känsla på henne fast utan charmen. Hennes bästa vänner är en drös söta gnagare som hjälper henne begå sina småbrott men hon längtar efter att skaffa riktiga, mänskliga vänner.

I en annan del av staden lurar den sittande regenten och Loki-look-aliken Tristan på en plan för att förhindra att prinsen Roland ska ta över hans tron när han fyller tjugo år. Det ena missödet leder till det andra och giftet som skulle döda Roland förvandlar honom istället till en katthöna. Vilja har råkat höra att Rolands far har gömt en skatt någonstans i kungariket och i utbyte mot att hon hjälper Roland att bli människa igen så hoppas hon lägga händerna på den skatten. Med en missanpassad slottsvakt och en snudd på schizofren gycklare ger de sig ut för att bota Roland, hitta skatten och rädda kungariket.

Som inledningen kanske hintar om är "Viljas äventyr" en salig röra. Det hela börjar med lång sekvens om ett murmeldjur i jakt på mat som Vilja tar in i sitt gäng. Att det lilla djuret och den korta sekvensen är mer intressant och sympativäckande än resten av filmen säger en del. I resten av filmen är dessa gnagare knappt existerande vilket gör de första minuterna i princip meningslösa. Därefter sätter den huvudsakliga handlingen igång och jag finner mig sakna filmens sanna, fluffiga stjärna.

Det är svårt att sympatisera eller ens tycka om någon av karaktärerna pågrund av deras enkelhet. Självklart behöver karaktärer i en barnfilm inte vara komplicerade i sann Anthony Hopkins-anda men för att man ska tycka om dem behöver de lite fler drag än "dum men snäll" eller "genomond". Det är tydligt att Vilja ska framstå som klar kontrast från disneyprinsessorna med sin rebelliska personlighet, kaxighet och klyftighet men slutresultatet är en huvudkaraktär som det är närapå omöjlig att tycka om.

Trots sitt äventyr förändras hon inte i slutändan och hennes begär att hitta vänner uppfylls till viss del. Det ursprungliga problemet var dock svårköpt eftersom enda orsaken till att inga barn tilläts leka med henne var hennes rykte om att vara ett farligt, övernaturligt väsen. Ett till synes enkelt hinder som en smart tjej som Vilja borde ha kommit över utan att riskera livet.

"Betvivlar att den kommer bli någon sjuårings favoritfilm"

Viljas äventyr
Foto: TAT Productions

Berättelsen i sig är rörig utan en klar riktning och alldeles för enspåriga karaktärer, men det är animationen som gör de nittio minuterna outhärdliga. Man bör inte jämföra produktionen med någon av Disneys megastudios men en har kommit att bli bortskämd de senaste åren. Miljöerna är slående vackra men karaktärerna är inte mycket bättre än Barbiefilmerna från det tidiga 2000-talet. Deras minner är som bedövade av botox och saknar detaljer som ger dem äkta personlighet. Mycket av humorn hade vunnit på att lägga mer tid på animering som kunde ha stöttat skämten med minspel och timad klippning. Dessvärre saknar animationen rytm och fart vilket den försöker väga upp med musik som aldrig slutar

"Viljas Äventyr" är enkel med betoning på enkel. Jag betvivlar att den kommer bli någon sjuårings favoritfilm och den är heller inte katastrofal nog för att nå kultstatus som "Sanningen om Rödluvan" (2005). 

"Viljas Äventyr" har biopremiär 18 februari.

MER LÄSNING:

 

NÄSTA ARTIKEL