Två systrar (säsong 1)

Serien börjar med att Alicia (Dilan Gwyn) flyttar ut ur storasystern Vanessas (Julia Ragnarsson) lägenhet för att istället gå och bo med sin pojkvän, överklassnubben Philip (Hannes Fohlin). Det är ett val som visar sig inte ha varit helt rätt och påverkar Alicias egna välmående. Dessutom visar det sig vara ett val som leder till sprickor i relationen mellan systrarna. 

Samtidigt har Vanessa det betydligt roligare när det går bra på hennes jobb inom TV-branschen och raggar på en  musikproducent som ser ut som Kurt Cobain. Men efter ett tag inser även hon att det var bättre med sin syrra. Men är det för sent eller kan systrarna hitta tillbaka till varandra igen?

"En väntan på lyftet."

Redan från första avsnittet är det tydligt att man inte lyckats göra något fängslande av Schulmans och Widells boktrilogi. Det grundar sig mestadels i ett manus som inte tar några större risker och karaktärer som misslyckas med att engagera. Istället för att vara en gripande serie om systerskap och hur det är att leva under 2020-talet är Två systrar en serie där klichéerna radas upp en efter en. Att mycket av det vi ser känns kopierat är tråkigt eftersom man uppenbarligen haft en hel boktrilogi att hämta idéer ifrån. 

Tidigare har både Dilan Gwyn och Julia Ragnarsson imponerat med rollprestationer, men här lämnas vi med mer att önska av deras karaktärer. Stundtals ger framförallt Ragnarsson sin rollfigur kött, blod och trovärdighet i en serie där dessa tre ingredienser allt för ofta saknas.

Med tanke på den stora uppmärksamheten romanerna fått genom åren och vilka skådespelare man fått med sig, är det här i slutet av dagen en besvikelse. Trots intressanta ämnen är "Två systrar" allt för sällan medryckande och istället en väntan på lyftet. 

Här hittar du vår samlingssida för svenska filmer och serier!