Cold Courage

Så bra var första avsnittet av ”Cold Courage”

  • Viaplay
Sebastian Ahokas | Recension
04 maj 2020
Sebastian Ahokas | Recension
04 maj 2020

Rörigt berättelse som vill få med mycket.

Viaplay har den senaste tiden satsat allt mer på eget material. Mycket som man pumpat ut senaste åren har varit spänning och thrillers med en psykologisk twist. "Cold Courage" är inget undantag. Skillnaden är att man nu är i London.

”Cold Courage” börjar under en valkampanj någonstans i London. Där håller partiledaren för det nationalistiska partiet Fair Rule, Artur Fried, ett tal framför en stor grupp partisupportrar. Plötsligt spårar det ur efter att någon kastat en sten och motdemonstranter kommit till platsen. I folkvimlet finns Lia (Sofia Pekkari), som jobbar som grafiker på den politiska tidningen New Line.

I kaoset stjäl någon Lias telefon. Ett par dagar senare, på Lias födelsedagsfest på en nattklubb, kommer telefontjuven fram till henne. Hon heter Mari (Pihla Viitala) och jobbar för en grupp som kallar sig för "Studion". En grupp som säger sig arbeta för ökad jämnlikhet och att bringa rättvisa till personer som står utanför lagen.

Mari vill att Lia ska jobba för studion och infiltrera Frieds valkampanj. I skuggan av detta misstänker Lia att hennes vän Nina har mördats, efter att polisen hittat en död kvinna med ett smycke som Nina hade.

Alla trådar slängs ut samtidigt.

Det första avsnittet av Could Courage är till en början, kort och gott, väldigt rörig. Det är förvisso inget ovanligt för serier, men här känns det som att man vill få med så mycket som möjligt direkt. Flera historier och livsöden introduceras, men utan att man får någon som helst förklaring till vilka personerna är. Precis när man börjat förstå en karaktär så introduceras nästa och allt blir rörigt igen.

Jag tycker att det är kul att Viaplay väljer att allt mer satsa på eget material, mycket som dessutom håller hög klass. Något som urskiljer och gör Viaplays serier unika, eller åtminstone lite speciella, är  att man valt att låta serierna utspela sig i Norden. Exempelvis ”Det som göms i snö”, ”Älska mig” och ”Tjockare än vatten”. Därför känns det som en viss besvikelse när man i ”Cold Courage” väljer att låta serien utspela sig i London. Jo, boken som serien är baserad på utspelar sig i London. Men jag tänker att man ändå kan göra sin twist på det och låta serien utspela sig i till exempel Stockholm. För nu blir det mest löjligt när en grupp svenskar eller finnar pratar engelska med varandra.

På tal om skådespelarna så är det inte många insatser i seriens första avsnitt som man vill fortsätta att följa. Förutom Sofia Pekkari som övertygar så känns resten av seriens ensemble nästan trötta och oengagerade i sitt skådespeleri.

Sammanfattningsvis är första ”Cold Courage” inget som riktigt fångar mitt intresse. För att kategorisera sig som en psykologisk thriller saknar jag både spänning och thrillerkänsla. Istället är det mest en röra av ointressanta historier som inte hjälps av oengagerade skådespelare.