Recension: Camino (2023)
Far och dotter vandrar i Spanien efter dödsfall
Camino de Santiago är ett stort nätverk av olika pilgrimsrutter som vandrats i flera hundra år. Det är just denna vandring som är titel och handling i Viaplays första danska långfilm.
Regitze hade dock aldrig planerat att gå Caminon. Men när hennes mamma dör får hon höra att sin mammas sista önskan i livet var att Regitze skulle vandra ena rutten tillsammans med sin pappa. Det är dock ingen kort rutt som hennes mamma och pappa valt. Sträckan är nämligen 260 kilometer lång och beräknas ta ungefär en månad att gå. En vandring som inte bara ska visa sig vara en fysisk, utan även en psykisk utmaning.
Dessutom märker Regitze (Danica Curcic) att det även blir en vandring som ska pröva hennes redan tuffa relation med sin pappa Jan (Lars Brygmann). Under den långa vandringen får de båda tid att prata om uppväxten, livet och framtiden. Samtidigt har Jan svårt att släppa sorgen efter sin frus bortgång. Å andra sidan försöker Regitze hitta ett läge att berätta om något riktigt viktigt för sin pappa.
Mer reklamfilm för Spanien än djup handling
Det kan tyckas märkligt att det dröjt så länge för danskarna att få en långfilm hos Viaplay. Det lilla grannlandet som de senaste åren öst ut högklassiga filmer och serier verkar vara mitt inne i någon sorts renässans när det kommer till film- och serieproduktion. Därför är det inte annat än en besvikelse när deras långfilmsdebut på streamingtjänsten inte når till samma höga höjd som många av landets senaste produktioner. Filmen marknadsförs som en dramakomedi, men liknas mer vid en längre reklamfilm för Spanien och att vandra.
Filmens ljus är tänkt att riktas mot far och dotter och deras brokiga relation när de är ute på den klassiska vandringen. Men allt för ofta glider rampljuset från deras relation och hamnar på den faktiska vandringen och dess fina miljöer. Efter ett tag lockar det faktiskt mer att googla på vandringsrutten än att se vidare på filmen och utforska far- och dotterrelationen. Med andra ord gör sig den danska långfilmsdebuten bättre som reklamfilm än gripande dramafilm.
När rampljuset väl riktas rätt så finns det faktiskt en relation som har något intressant. Vi har den bittra och sura gubben i helt fel skor som är missnöjd med allt och mest vill prata om sin bortgångna fru. På andra sidan har vi dottern som försöker få sin pappa på bättre humör och göra det bästa av situationen, som ingen av dem egentligen vill vara i. Det blir i längden något tjatigt med den Scrooge-liknande inställningen hos en karaktär som vi sett flera gånger tidigare. När han väl mjukas upp och karaktärsutvecklingen kommer igång lyfter dock filmen och blir rätt mysig och google-söknandet mindre lockande.
Danskarna har senaste åren släppt flera högklassiga och starka filmer. Camino är tyvärr inte en av dessa filmer. Istället är det en film som lockar mer till att googla på resor och drömma sig bort, än att faktiskt se klart filmen. När ljuset väl hittar rätt och filmen kommer igång lyfter den något, men inte lika högt som man kanske hoppats, trots välbekanta ansikten och hyllad regissör. Förhoppningsvis lyckas danskarna bättre nästa gång hos Viaplay.