Veronica Maggios ”7 steg” är en modig och kreativ filmdebut

Låt oss börja med det viktigaste: 7 steg är en modig och kreativ film som vågar utmana publiken med ett, för svensk film, okonventionellt berättande och en typ av destruktiv romantik som få i Sverige vågar sig på. Även om allt inte klaffar till 100 procent så är det här en film som Veronica Maggio, manuskollegan tillika regissören Andreas Öhman och Joel Spira – vars karaktär är hjärtat i filmen – samt de övriga involverade, bör vara riktigt stolta över. 

Maggio långfilmsdebuterar med en unik kärlekshistoria

Josef (Spira) och Elle (Maggio) har en magisk kväll tillsammans i Paris. De har varit tillsammans i ett år och kärleken mellan dem har fått en nytändning. Deras kemi går närmast att ta på och passionen glöder. Förvirringen är därför svindlande när Josef vaknar nästa morgon och Elle har försvunnit spårlöst ur hans liv på eget bevåg.

Efter att ha samlat sig någorlunda inleder Josef sökandet efter Elle samtidigt som vi som tittare får se tillbakablickar på deras förhållande och en förklaring till de sju steg som Elle rättar hela sitt kärleksliv efter.

”7 steg” är ett romantiskt drama som landar någonstans mellan Eternal Sunshine of the Spotless Mind och (500) Days of Summer i både känsla och struktur. Men det är inte på något sätt en imitation av dessa filmer, utan filmen står stadigt på sina egna ben med en berättelse och inramning som känns unik i Sverige. 

Såväl hantverket som handlingen sjuder av kreativitet. Hantverket utmanar publiken till något annat än hjärndöd eskapism med ett händelseförlopp som avviker från det kronologiska och handlingen utmanar genom att skildra en kärlekshistoria med två karaktärer som är trasiga på ett sätt som vi inte vana vid att se i svenska romantiska filmer. 

Maggio står för en stabil insats i sin långfilmsdebut. Det är inte en fullt klanderfri insats, men hon imponerar och är som mest trovärdig i ögonblicken när det är som viktigast och mest emotionellt laddat.

Det finns med andra ord mycket att gilla med 7 steg för den som är ute efter något annorlunda – men perfekt är filmen inte... 

Sargade karaktärer som kommer undan alldeles för lätt 

Det finns en rad subjektiva skavanker som drar ner helhetsupplevelsen för min del. Replikerna kämpar lite väl mycket för att vara gulliga till och från (kavalkaden av payoffs på tidigare repliker mot slutet är lite svår att svälja), det icke-kronologiska berättandet känns ibland forcerat till den grad att det snarare hämmar tempot istället för att intensifiera det, och filmens bikaraktärer känns alldeles för undermåligt utvecklade. 

Allt detta är dock lätt att förlåta. Dialogen är för det mesta mer naturlig än det mesta vi serveras i Sverige, den upphackade tidslinjen stör sällan själva tittarupplevelsen – vilket imponerar, för det kan inte har varit lätt att strukturera den i manusskrivandet och klipprummet – och de två huvudkaraktärerna är fascinerande nog för att bära filmen.

Däremot har jag två större problem och det är avsaknaden av konsekvenser för huvudkaraktärernas beteenden samt en brist av gemensamma insikter hos dem. 

Josef och Elle är två på många sätt sargade individer, framför allt den sistnämnda av dem. Hela Elles tillvaro är mer eller mindre traumadriven och trots att vi djupdyker i det inre mörkret genom Josefs sökande efter henne så känns det ytligt.

Varför? Elle får sällan bemöta konkreta konsekvenser av hennes usla sätt att behandla andra.

Detsamma gäller Josef i viss utsträckning, vars förhållande till alkohol och substanser skrämmer livet ur hans föräldrar. Den enda konsekvensen av det tycks vara att han finner sin mamma påträngande och jobbig. Båda huvudkaraktärerna behandlar sin omgivning med en sådan oförsiktighet att det känns på gränsen till ansvarslöst hur lite motstånd de stöter på till följd av sina beslut. 

Trauman och brister kan vara en förklaring till att man behandlar andra illa, men ofta känns det som om filmen snarare använder dem som en ursäkt för våra huvudkaraktärer. Det gör i slutändan 7 steg till en film som är svår att sätta fingret på och med ett diffust budskap. 

Med det sagt hade jag uppmanat alla att ge filmen en chans. Andreas Öhman fortsätter vara en av våra mest spännande regissörer och det känns som om det bara är en tidsfråga innan han träffar helt rätt. Hatten lyfts dessutom för Veronica Maggio som på många sätt imponerar både som manusförfattare och skådespelare. 

”7 steg” har biopremiär den 17 oktober. Filmen går att se till halva priset med Biopasset.

LÄS OCKSÅ: Årets mörkaste nordiska thriller “Koka björn” får högt betyg: ”Imponerande”

Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming och bio. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.