Urflippade superhjältefilmen ”The Toxic Avenger” fyllde biosalongen med skratt

Superhjältefilmen behöver göras om innan den förloras för alltid. The Toxic Avenger är ingen Marvel eller DC-film, och lär inte locka en bråkdel så många tittare. Men den är hästlängder roligare. Filmen som frontas av Peter Dinklage är laddad med humor och ett befriande stort våldskapital. Den saknar kvaliteten och fingertoppskänslan för att landa lika hårt som mästerverket Kick-Ass – men är likväl en frisk fläkt, som fyllde publiken på Bio Capitol under Way Out West med skratt.

LÄS OCKSÅ: Grova skämt duggar tätt i Simon Gärdenfors långfilmsdebut ”Serietecknaren”

Underdog i krig mot korrupt läkemedelsföretag

”The Toxic Avenger” följer städaren och ensamstående pappan Winston (Peter Dinklage), som jobbar på ett stort läkemedelsföretag. När han en dag får veta att han är dödligt sjuk sträcker han ut handen till sin högsta chef, den känslokalla VD:n Bob Garbinger (Kevin Bacon).

Winston förstår att ingen hjälp är på väg och ett sitt sista försök att rädda sig själv försöker han stjäla ett alternativt läkemedel som sägs kunna hjälpa honom. Planen misslyckas och han blir påkommen, för att sen avrättas och kastas ned i en pool med giftiga kemikalier. Men det de inte vet är att han överlever och förvandlas till en muterad varelse med superkrafter – redo att slå tillbaka mot det korrupta imperium som svikit både honom och många andra.

Upplägget med en utböling som genom sin övernaturliga gåva får en oväntad chans att ta revansch, är väldigt klassiskt. Det unika med den här filmen är istället våldet, som man överöser med. Det slits av både armar och frätes av ansikten. I en högst brutal scen ser vi hur Winston sliter ut tarmar ur baken på en skurk.  

LÄS OCKSÅ: 5 premiärer att se i veckan – Filmtopps tips på nya filmer och serier

”Lekfullt nog för att ge publiken en underhållande sittning”

Kevin Bacon är skön som filmens narcissitiska och genomonda antagonist, och det är alltid en fröjd när Elijah Wood dyker upp på bioduken. Här spelar han Bob Garbingers ”städare” – en kutryggad och likblek figur, som en blandning mellan Grima Ormstunga och ”Pingvinen” – med uppdraget att röja undan Winston. 

Det bästa med ”The Toxic Avenger” är att den känns gjord främst för filmskaparnas egen skull – och det märks hur roligt de haft under arbetets gång. Emellanåt blir det lite för larvigt, inte minst då man i grunden berättar en väldigt känslosam historia om en döende förälder. Med mer hjärta och tyngd hade det här kunnat bli hur bra som helst.

Nej, ”The Toxic Avenger” är inte nära att nå upp till samma höjder som Kick-Ass, en av superhjältegenrens allra bästa avstickare. Men den är lekfull nog för att garantera publiken en underhållande sittning.

Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.