The Party

The Party (2017)

  • 1 tim 11 min
  • Drama, Komedi
Uppdaterad 09 december 2019 kl. 13:12 | Publicerad 03 januari 2018 kl. 18:01
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

"The Party" är ett roligt och välskrivet kammarspel fyllt med intressanta karaktärer.

Efter en tur på festivaler världen runt, bland annat på Stockholms filmfestival tidigare i höst, är det nu dags för Sally Potters nya film The Party att få vanlig biopremiär. På svenska biografer går den upp fredagen den 5 januari.

  • Regi:
    Sally Potter
  • Manus:
    Sally Potter
  • I rollerna:
    Kristin Scott Thomas, Timothy Spall, Bruno Ganz m.fl.
Timothy Spall och Cillian Murphy med flera i The Party
Foto: Noble Entertainment

Politikern Janet ställer till med fest för att hon precis befordrats till hälsominister inom sitt parti. Inbjudna denna kväll är April och hennes tyska man, den spirituelle livscoachen Gottfried, professorn Martha och hennes partner Jinny och Janets kollega Marianne med maken Tom. Gästerna ramlar in en efter en och till slut är alla på plats så när som på Marianne, som Tom försäkrar bara är lite sen.

Men tiden går och Marianne syns fortfarande inte till och dessutom uppför sig Tom på ett mycket nervöst sätt. Under regelbundna besök till toaletten proppar han näsan full med kokain samtidigt som han fingrar på en laddad pistol. Detta är inte den enda dramatiska händelsen under kvällen, som kantas av det ena avslöjandet efter det andra.

The Party är ett roligt och välskrivet kammarspel fyllt med intressanta karaktärer. Ett brett spektrum av personligheter trängs på festen, allt från den nervöse bankiren spelad av Cillian Murphy till livsnjutaren Gottfried, filmens mest komiska karaktär, porträtterad av Bruno Ganz. Om det är någon film som kan tvätta bort Brunos Hitler-stämpling efter hans insats i Undergången så är det definitivt The Party. Hans mysfarbror till rollfigur här är nämligen så långt ifrån Adolf Hitler man kan komma. Filmens alla färgstarka karaktärer är mer än nog för att väga upp det svartvita fotot (som för övrigt är väldigt snyggt).

Trots dess korta speltid så känns filmen aldrig forcerad, tvärtom är den precis lagom lång för att berätta handlingen på ett effektivt sätt. Det finns med andra ord inte plats för någon onödig utfyllnad i The Party och på så sätt är den underhållande rak igenom utan en tråkig sekund.

I väntan på denna lilla pärla kan du ju alltid kolla upp om du missat någon av 2017 års bästa filmer genom att klicka HÄR.

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL