Nu på bio

Det senaste på biofronten!

The Black Phone (2022)

The Black Phone (2022)

  • 1 tim 42 min
  • Skräck
Axel Diedrichs | Recension
13 juni 2022
Axel Diedrichs | Recension
13 juni 2022

Sommarens stora rysare lever upp till hajpen

Med Doctor Strange och Sinister-regissören Scott Derricksons "The Black Phone" är skräckfabriken Blumhouse tillbaka med en ny rysare, som är deras bästa sedan det stora genombrottet "Get Out".

  • Regi:
    Scott Derrickson
  • Manus:
    Scott Derrickson, C. Robert Cargill
  • I rollerna:
    Ethan Hawke, Jeremy Davies, Mason Thames, Madeleine McGraw m.fl.
Ena dagen är du ingen alls, och nästa dag vet hela delstaten vem du är. Så är fallet för de unga offer som tillfångatas av den seriemördare polisen jagar i The Black Phone. Även för skolans utpekade mobboffer 13-årige Finney Shaw, som är näst på tur att bli kidnappad och bortförd till en ljudisolerad källare. På väggen där hänger en urkopplad telefon, som snart börjar ringa och i andra änden kan Finney höra rösterna från tidigare byten. De har alla gjort sitt bästa för att undfly ett våldsamt öde, men hittills har ingen lyckats. Var och en försöker de ge Finney all information de kan om rummet och mördarens beteendemönster för att ge honom bästa möjliga chans att ta sig därifrån vid liv. På utsidan sliter också Finneys syster som hoppas att hennes drömmar ska kunna ge ledtrådar om var i området han befinner sig.

För tio år sedan höll regissören Scott Derrickson biopubliken som på nålar, då med sin Found Footage-skräckis Sinister. Medan vi i den fick se Ethan Hawke som berättelsens protagonist får vi här se honom ta sig an rollen som den skeva och oberäknelige förövaren. Hans rollgestaltning i The Black Phone påminner inte om något vi tidigare har sett honom göra, men ändå faller han sig naturlig i en roll som förkroppsligar ondska. Hawkes arbete är så dedikerat och övertygande att hans uttryck penetrerar masken som för det mesta döljer hans ansikte. Det är frågan om han någonsin ägt en karaktär så här hårt.

"Håller trots sina fantasielement kvar oss i en rå verklighet"

Ethan Hawke i "The Black Phone". Foto: Universal.
Ethan Hawke i "The Black Phone". Foto: Universal.

Förutom en härskande Ethan Hawke ger filmen så mycket att uppskatta till oss skräckfantaster, men kanske framför allt till den som avvisar genren för att vara simpel. Det finns ingenting simpelt med The Black Phone som står på ett imponerande hantverk och ordentligt karaktärsbygge – relationen mellan Finn, hans syster Gwen (kolossalt spelad av Madeleine McGraw) och deras alkoholiserade pappa är bland de bättre nyanserade jag skådat inom genren.

Till och med filmens övernaturliga inslag är gediget gjorda med stor tankfullhet och tillräcklig varsamhet för att fantasin inte ska ta över; trots att mördarens offer talar till Finney från andra sidan håller filmen kvar oss i vad som är en rå verklighet. Med det sagt kan du förvänta dig ett genomgående tungt berättande med en spänning som tar tid på sig och våld som känns genom bioduken.

Även om The Black Phone för tankarna till M. Night Shyamalans kidnappningsthriller Split, har den sin egen identitet. Främst för att Derrickson velat göra en film där klyschor till varje pris måste undvikas, och jag kan bara tacka honom för att han till stor del också lyckats. Men mest tacksamma är förmodligen produktionsbolaget Blumhouse, skräckhuset som efter genomslag med just SplitGet Out och Den osynlige mannen, gett oss stinkbomber i Halloween KillsFantasy Island och You Should Have Left. Blumhouse senaste film ger dem inte upprättelse för alla deras snedsteg, men den argumenterar åtminstone för att vi försiktigt ska våga tro på dem igen.

"The Black Phone" har biopremiär den 22 juni. 

Mer läsning:

NÄSTA ARTIKEL