Recension: Bardot (säsong 1)
Livet bakom kameran för en av världens största filmikoner
Den franska, biografiska serien “Bardot”, som nu har premiär på SVT Play, passar perfekt in i tiden bland alla biopics. Brigitte Bardots liv skildras här under de åren hon blev berömd och snabbt kom att bli en av de största stjärnorna i världen. Serien är fascinerande, inspirerande och mycket bra gjord.
En av världens mest kända ikoner inom film ville egentligen aldrig bli skådespelerska. Brigitte Bardot (Julia de Nunez) hade som dröm i tonåren att bli en professionell dansös, men efter att ha poserat på omslaget till tidningen Elle fick hon som 15-åring, år 1949, en filmroll som kom att förändra hela hennes liv. Hon och filmens manusförfattare, Roger Vadim (Victor Belmondo), blev förälskade och gifte sig så fort Brigitte fyllt 18 år.
Det var även Vadim som regisserade en av filmerna som kommit att bli mest förknippad med Bardot, nämligen Och gud skapade kvinnan… (1956), vilken gjorde henne världskänd. Seriens sex avsnitt representerar olika delar ur hennes liv där man får se baksidan av berömmelsen, det trassliga privatlivet och hur Brigitte önskade att hon skulle få bli lämnad ifred.
En vacker och respektfull skildring av en livshistoria
Fransk film har varit framstående under flera decennier och har skapat många ikoner inom filmbranschen. Brigitte Bardot var en av dem som kom att bli symbol för ett öppnare och friare samhälle för kvinnan under efterkrigstiden. Hon stod för feminism och blev en ikon, inte bara på duken, utan även för allmänheten med sin säregna och, enligt vissa, provokativa stil. I enlighet med den briljans som fransk film ofta präglas av gör även denna serie det. Hennes livshistoria berättas vackert och respektfullt.
Mycket fokus läggs på Brigittes privatliv och hur hon och hennes närmaste krets påverkades av berömmelsen. Med tanke på att hon var banbrytande inom många aspekter, inte minst som kvinna under 1950-talet, är det inspirerande att se att hon vågade vara sig själv, och serien visar tydligt både den positiva och negativa responsen på det. Frågan om huruvida kända personer måste offra sina privatliv för ett liv i det offentliga ställs konstant under seriens gång och är självfallet subjektivt. Fast man kan inte annat än att känna för henne och hur hon gick från sin strikta bakgrund till att bli en världskändis som egentligen inte verkade vilja vara det.
De höga förväntningarna infrias
Det som är slående med franska produktioner är den fantastiska miljöskildringen. Omgående i inledningen är en av de första miljöbilderna på en husfasad full med färgglada blommor och Eiffeltornet i bakgrunden. Man kan inte annat än totalt fastna i dessa artistiska verk, där miljöerna spelar en så stor roll. Vackra landskap byts mellan varandra och sätter den typiska retrokänslan, vilket är nödvändigt eftersom det utspelar sig för närmare sjuttio år sedan. Och det görs med en sådan elegans att fotot förstärker alla känslor förmedlade av skådespelarna.
Huvudrollen spelas av Julia de Nunez som gör en bra tolkning av ikonen. I vissa scener kunde agerandet vara mer verklighetstroget, men i det stora hela lyckas hon förmedla alla känslor – känslor man som tittare också känner. Det stormiga privatlivet och skildringen av hur Brigitte hanterade de olika situationerna är fängslande.
Inledningsvis var förväntningarna höga enbart på grund av att det är en fransk produktion, och de förväntningarna infriades definitivt efter att ha sett serien.
“Bardot” gör en engagerad i Brigittes liv samtidigt som den visar hur stort inflytande hon som kvinna hade på allmänheten. Således blandas det biografiska med en feministisk ton på hur det sett ut under historien, och inte bara för en som vistades i rampljuset. Det är en intressant och vacker skildring som är mycket underhållande att se på.
“Bardot” har premiär den 10 maj på SVT Play.