Stjärnspäckade ”The Bride!” saknar helt puls – storfilmen får bottenbetyg

Våren är här. En tid för återfödelse. Och nytt liv, det får den döda Ida när monstret Frankenstein ber Dr. Euphronius om en kärlekspartner. Och som den snödroppe hon är så blommar hon ut till mer än vad han kanske föreställt sig.

Skrikigt uppmärksamhetssökande och distraherande monologer

Väldigt omedelbart sprider sig en illa smak i min mun av The Bride. Vi får inledningsvis se en bitter besserwisser till Mary Shelley som av någon anledning befäster sig i Idas kropp. Detta leder till en schizofren kvinna med sin egen personlighet, Mary Shelleys och vad som så småningom blir ett hopkok av diverse, som blir The Bride. I jakten på mer identitet faller Ida mest som fullkomligt identitetslös eftersom det är för mycket som vill ta plats i henne, och jag lär inte känna någon del på djupet.

Detta i samband med konstant impromptu monologer som bäst kan beskrivas som poetry slam gör det extremt distraherande att känna något för henne. Jag blir mest fruktansvärt irriterad av hennes skrikiga uppmärksamhetssökande när jag försöker ta in vad som på djupet är en intressant berättelse.

Frankenstein är en odödlig berättelse med rätta. Med 30-talsestetiken och lite gangsterkonspirationer uppe på det, så har du egentligen receptet till en riktigt saftig film. Men filmens huvudperson tycker tydligen att det är för tamt och måste göra sig till känna med sitt breda om än vulgära ordförråd som om livet efter döden hängde på det.

LÄS OCKSÅ: Nya Bornebusch-serien ”Vladimir” fängslar – ”uppslukad av varenda liten sekund”

En film som är alldeles för sen till festen

Precis som Jokern från 2019 skapar även bruden sig ett samhällskaos av halvmilitära anarkistkvinnor med samma svärta runt munnen som henne själv. Vid något tillfälle skriker Ida ”Me too” och hade man missat hagelbössan av filmens budskap i plytet innan, då är man iallafall på banan efter det. Och jag kan inte låta bli att känna att det känns som att Ida är lite sen till festen. Visst, Me Too-rörelsen är ständigt aktuell, och mer nu än någonsin med Epstein-filerna i omlopp. Men det känns mer som en eftersläntrare än ett nytt perspektiv. Filmen tillför inte något som fördjupar eller utvecklar diskussionen.

Därför blir filmen mest tråkig istället för viktig.

Skådespelarna ger 110 procent – men förjäves

Även om jag har ”zero fucks to give” till den här filmen så ska ni veta att skådisarna är här för att ge 110 procent. Jessie Buckley, Christian Bale, Peter Saarsgard och till och med det lilla som min Hollywood-darling Jake Gyllenhaal är med osar passion och fullkomlig tro för projektet.

Det är fint att se hur uppslukade samtliga är av sina roller men det är verkligen det enda snälla jag tänker bjuda på i den här recensionen.

Mitt intresse för ”The Bride” är imponerande nog på ett personligt rekord av exakt noll från första till sista sekund. Det finns verkligen inget som får igång min puls. Och för tusan, min heliga Jake Gyllenhaal-samling kommer för evigt att ha ett hål av ofullständighet, för jag kommer aldrig att släppa in en fysisk utgåva av detta monster i mitt hem. 

LÄS OCKSÅ: ”Operation bäver” är det bästa Pixar gjort på länge – träffar hårdare än väntat

Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming och. För att inte missa någon stor händelse – följ Filmtopp på Facebook.

Info om: The Bride!