Nya ”Trion” är en av de vackraste svenska serierna på länge – högt betyg
Tre unga människor. En lägenhet på Östermalm och känslan av att allt som inte sägs ändå hörs, är exakt vad vi får i ”Trion” – och det är utmärkt vackert.
Recension: Trion (2026) – europeisk arthouse-stämning om det förgångna
Det finns en speciell sorts smärta i att möta någon som påminner dig om vem du en gång var. Inte vem du ville bli utan vem du faktiskt var åren då allt kändes outhärdligt viktigt och du inte visste varför.
Trion börjar med det mötet. Med Hugo (August Wittgenstein) – medelålders och tillräckligt bekväm i sin ensamhet för att ha slutat kalla den för något annat – som får besök av dottern till de två människor han en gång älskade. Plötsligt är han tjugo år tillbaka i tiden i en lägenhet på Östermalm som luktade av andras liv, där han mötte Thora (Rebecka Harper) och August (Felix Sandman) och förstod vad det innebär att vilja vara nära någon så mycket att det faktiskt gör ont.
Osvenskt på det bästa möjliga viset
Anders Hazelius regisserar samtliga sex avsnitt och hans styrka är att inte förklara för mycket. Svenska tv-serier och filmer har en tendens att se till att tittaren hänger med. Att etablera känslor ordentligt. Att lämna ingenting i oklarhet.
Trion gör ingenting av det. Hazelius låter istället scenerna andas på ett sätt som känns ovanligt och nästan provocerande generöst mot sin publik. Han sitter kvar i ett rum lite längre än förväntat med kameran på detaljer som inte gör så mycket. Det är en rytm mer besläktad med europeisk arthouse än nordisk streamingdramatik – och det passar det här materialet perfekt.
Tre människor och vad de gör mot varandra
Thora är en rik mans dotter och juriststudent. Hon har ett kyligt förhållningssätt till känslor, som egentligen är ett sofistikerat skydd mot dem. August är hennes barndomsvän, det romantiserande konstnärshjärtat i gruppen. Den som älskar med hela sig och betalar priset för det gång på gång, utan att lära sig av det. Hugo (Seth Manteus) är inkräktaren, inneboende hos Thoras familj, den som kommer utifrån och stör en balans som egentligen aldrig var stabil.
Felix Sandman som August är seriens mest öppna sår. En karaktär som bär allt synligt och ändå lyckas överraska. Sandman spelar August så bra att det gör fysiskt ont att titta på i de bästa scenerna. Här tänker jag många gånger hur lätt denna karaktären hade varit att helt tappa förtroende för om den inte castades så rätt.
Musiken som valde bort sin egen tid
Per Störby Jutbring har komponerat musiken och det är ett av seriens klokaste beslut. Inga igenkännliga låtar som för scener till ett specifikt år, inget nostalgiknep, ingenting som stjäl uppmärksamheten från vad som faktiskt händer mellan människorna på skärmen. Musiken är tidlös på riktigt.
En serie om hur minnen förändras över tid förtjänar musik som inte låser sig vid ett specifikt ögonblick. Den här gör det inte.
Det man inte pratar om
Det finns en sorts kärlek som aldrig riktigt uttalas. Inte för att den inte finns, utan för att den är för stor för att rymmas i ord utan att krympa. Trion kretsar kring det utrymmet. Mellanrummet mellan det som känns och det som sägs. Det gap som Hugo, Thora och August alla tre lever i utan att någon av dem har språk nog för att beskriva vad det egentligen är de håller på med.
Serien förstår att ungdom inte i första hand handlar om frihet utan om en sorts paralys inför alla val man ännu inte vet hur man ska fatta. Men även att vara nära någon på det viset, gränslöst och ändå aldrig riktigt gränslöst, vilket lämnar märken som inte syns förrän man är tillräckligt gammal för att leta efter dem. Det är det Hugo bär. Inte kärleken som var, utan frånvaron av det han aldrig vågade säga.
Trion är dock inte felfri. Den tar tid på sig att komma igång och de inledande avsnitten kräver att man litar på processen utan att processen ännu visat varför. Det är en serie som lever och dör med hur mycket man investerar i karaktärerna. Det finns ingen yttre dramatik att hålla sig i, inga mysterier, inga krafter utifrån. Bara tre människor och konsekvenserna av att ha älskat fel, eller rätt, på fel sätt, i fel ordning.
För den som söker något mer kommersiellt drama är det förmodligen fel serie. För alla andra är det exakt rätt. Det är länge sedan svensk television vågat lita så mycket på tystnad.
”Trion” har premiär på SkyShowtime den 1 juni.
LÄS OCKSÅ: Suverän thriller från 2025 finns nu att streama – fyra Oscarsnomineringar
Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.
Info om: Trion
Genre: Drama, Romantik
Speltid: 6 x 30 min
Regi: Anders Hazelius
I rollerna: Felix Sandman, August Wittgenstein, Rebecka Harper, Eva Röse, Seth Manteus, m.fl.