Nu på bio

Det senaste på biofronten!

Hela Jönssonligan samlad.

Se upp för Jönssonligan (2020)

  • 2 tim 2 min
  • Komedi
Gustav Larsed | Recension
18 december 2020
Gustav Larsed | Recension
18 december 2020

En blek kopia av sina föregångare trots färgglatt foto.

Produktionstiden för "Se upp för Jönssonligan" var så lång att det kändes som att filmen aldrig skulle gå upp på bio, eller ens se dagens ljus. Nu hade den visserligen ett datum för biopremiär, men ödet (och covid-19) ville annorlunda. I slutändan var det C More som köpte rättigheterna till filmen som nu får streamingpremiär på juldagen.

  • Regi:
    Tomas Alfredson
  • Manus:
    Tomas Alfredson, Henrik Dorsin & Rikard Ulvshammar
  • I rollerna:
    Henrik Dorsin, Hedda Stiernstedt, Anders Johansson m.fl.

Efter en misslyckad myntkupp hamnar Sickan i fängelse. Vanheden, Doris och Harry hinner däremot smita från brottsplatsen med en skåpbil full med mynt, som dessvärre visar sig vara för gamla och därmed totalt värdelösa. Utan inkomst och med chefen inlåst tvingas de tre professionella tjuvarna att försöka sig på en hederlig karriär.

När Sickan släpps från fängelset har han haft gott om tid att tänka på nästa jobb. Han har en ny stöt på gång, planerad in i minsta detalj, som naturligtvis även involverar hans tre trogna kumpaner. Dessa kumpaner är dock fast beslutna att fortsätta på sin numera legala bana. Sickan bestämmer sig därför för att utföra stöten på egen hand, men några oförutsedda händelser gör att förutsättningarna ändras till den grad att han omöjligt kan klara av jobbet själv.

Sickan sätter sig därför och skriver ett brev där han uttrycker sina känslor för Vanheden, Doris och Harry. De tre vännerna blir lika rörda av brevets innehåll som chockade över det faktum att Sickan har förmågan att visa känslor, men är det tillräckligt för att återföra Jönssonligan?

Min personliga inställning till det här projektet har varit kluven sedan start. En del av mig har varit nyfiken, tack vare filmens skådespelarensemble samt Tomas Alfredsons inblandning. En annan del av mig tyckte att Alfredson istället borde tagit sig an något av de andra projekt han har liggandes, som till exempel nyinspelningen av Bröderna Lejonhjärta.

Den naturliga frågan blir då: Var det värt den långa väntan? Svaret: Nja. Se upp för Jönssonligan är visserligen en välgjord, snyggt fotad och bitvis underhållande film, men den lider av några stora problem. Dels anser jag att handlingen är onödigt komplicerad för en familjefilm, då jag själv hade svårt att hänga med i svängarna ibland. 

Sedan kommer vi till filmens karaktärer. Henrik Dorsin gör en ganska klassisk Sickan medan Hedda Stiernstedt tolkar Doris på ett nytt och intressant sätt. Så långt har jag inte mycket att invända. Gestaltningen av Vanheden och Harry tycker jag däremot lämnar en del att önska. Missförstå mig inte nu, jag gillar verkligen både ”Ankan” Johansson och David Sundin, men deras skådespelarprestationer är lite väl platta.  Dessutom finns det inget, eller åtminstone väldigt lite kvar av de klassiska karaktärerna Vanheden och Harry i deras rolltolkningar. Jag ser helt enkelt bara ”Ankan” och David vilket känns lite malplacé. De gör sig helt enkelt bättre i andra format.

Filmens absoluta lågvattenmärke är dock huvudskurken Knut Enberg som är en av de mest okarismatiska skurkarna jag sett på film. En grå gammal man som känns helt ofarlig och inte utgör något som helst hot för Jönssonligan. Kontrasten mellan honom och Wall-Enberg från de gamla Jönssonligan-filmerna är som natt och dag.

Se upp för Jönssonligan är sammanfattningsvis en bitvis underhållande film med snyggt och färgglatt foto, men trots det en blek kopia av sina föregångare.