Respect (2021)
…eller männen i Aretha Franklins liv
Med hits som Respect, Think och (You Make Me Feel Like) A Natural Woman kröntes Aretha Franklin tidigt till drottningen av soul. Utöver ett gäng svängiga nummer får vi i denna biopic bekanta oss med demonerna tillika männen i hennes liv.
Det börjar med ett fantastiskt framträdande och slutar med ett annat. Däremellan hinns det med en hel del. En hel, hel, hel del.
När vi introduceras för tioåriga Aretha får hon hela rummet att gunga på tidernas drömfest för alla souldiggare där ute. Utöver universums mest sångbegåvade unge träffar vi legender som Art Tatum, Duke Ellington, Ella Fitzgerald och Dinah Washington.
Hennes pappa (en lysande Forest Whitaker) är däremot en obehaglig typ, en stram pastor som inte backar för att ta sig ett järn till frukost. Han kräver full kontroll över sin älskade dotter och visar det. Några år senare träffar hon en lika kontrollerande man som drar i henne lika mycket som hennes skivbolagschefer.
Under 145 minuter tuggar det på i samma anda. Aretha slår sig fri från en man för att hamna i klorna på en annan. Allra bäst gestaltas det i en bisarr scen på den legendariska studion Muscle Shoals där hon ska intervjuas av ett nyfiket kamerateam. Hon säger knappt ett ord utan hennes svinpäls till make sköter snacket tillsammans med några andra snubbar.
På tal om Muscle Shoals trodde jag inte mina ögon när musiker som David Hood och den magnifike Spooner Oldham fick vara med på ett hörn. Att filmen är gjord med stor noggrannhet går inte att understryka nog.
LÄS OCKSÅ: Musikfilmer – 10 filmer för musikälskaren
Bättre än det mesta på bio
I rollen som den vuxna Aretha ser vi Jennifer Hudson som oförtjänt kammade hem en Oscar för den värdelösa soulfilmen Dreamgirls. Att hon kan sjunga råder det ingen tvekan om och även om hon inte har samma finess som verklighetens Aretha är hon inte långt ifrån. Frågan är om någon annan hade kunnat göra det bättre. På skådespelarfronten klarar hon sig hyggligt.
Länge trodde jag att jag höll på att se en lika bra biografifilm som Love and Mercy om Beach Boys-geniet Brian Wilson. Icke sa nicke. Andra halvan av Respect är långdragen och oengagerande. Lekfullheten vi först introduceras för är som bortblåst och det blir ett evinnerligt avbockande av höjdpunkter (och bottnar) i sångerskans liv. Synd, för detta hade faktiskt kunnat vara riktigt bra.
Trots detta tycker jag att du ska se Respect om du är sugen. Filmen är fortfarande bättre än det mesta på bio just nu och varenda sångnummer är fenomenalt.
LÄS OCKSÅ: 10 fantastiska filmband att njuta av