Recension: Terrifier 2 (2022)
Årets vidrigaste skräckis är här
Den fruktade slashern "Terrifier 2" kommer nu till svenska biografer. Filmtopps Axel Diedrichs njöt av upplevelsen, men vill tona ned förväntningarna på hur skrämmande filmens extravaganta våld är.
Redan långt innan sin världspremiär gjorde den nya skräckfilmen Terrifier 2 sig känd för att vara det ruggigaste publiken skådat på flera år. I marknadsföringen trycker man gärna på att amerikanska biobesökare har kräkts och svimmat, och vissa av dem till och med lämnat biografen. Nog blir det också extra allt när "Art the Clown" har kul med sina offer och sliter dem i stycken med vad han än råkar ha i sin hand för stunden. Nej, filmen är inget för lättviktaren. Men just för att den ständigt pågående slaktfesten är så pass upphöjd har jag svårt att se det skrämma upp den inbitne skräckfantasten på riktigt.
Det närmar sig Halloween när den mytomspunne och mordiska clownen Art vaknar till liv. Hans sikte må vara inställt på syskonen Sienna och Elliott, men hela Miles Country försätts i stor fara. Åtminstone alla de invånare som kommer i hans väg.
Drar åt Braindead-hållet
"Terrifier 2" har en skön B-filmston som hämtad ur 80-talets slasher-scen, och det märks att skaparna haft det kul på jobbet. En välgjord och ambitiös rulle med spänning, skräckkarikatyrer och allt som krävs för att vara en härlig, smått ironisk rulle – med ultravåld. Men är filmen verkligen så drabbande som vi fått lära oss att tro att den är? Kommer du att kliva ut ur biosalongen som en förändrad person?
Försiktigt nervös inför sittningen och utan att ha sett den första filmen, kände jag mig personligen ganska tidigt in i filmen lättad. Medan det verklighetsförankrade och samtidigt otänkbara våldet i Gaspar Noés Irréversible, Darren Aronofskys Mother eller även nya Bones and All har en ångestladdad kraft, som skakar om ens inre, drar Terrifier 2 mer åt Braindead-hållet. Den har för det mesta en humoristisk ton som tar bort udden ur våldet. Som i filmens anslag – det tar inte två minuter innan vi får se vår första lemlestade kropp – när clownen på jakt efter ett nytt öga sliter ut ett offers utan att lyckas få det platsa i hans ögongrop. Man har också nästan uteslutande använt sig av praktiska effekter, vilket är läckert, men det gör också att vi tydligare ser att det är dockor som vår sadistiska skurk görs mos av.
När filmen släpper det komiska blir den genast omskakande
Om filmen vore lika vidrig, alltså på riktigt vidrig, som den hajpats upp för att vara, hade den förmodligen inte visats på Filmstaden. Då hade du fått gräva på nätet eller i en DVD-hylla nånstans. Men det ska vara sagt Terrifier 2 har en och annan svårtittad scen. I synnerhet en där clownen använder sig av sin säck med verktyg för att slita av huden på ett av sina offer. I den scenen är det svårare att hitta det komiska, och då blir filmen genast mer omskakande.
Var beredd på att kameran väldigt sällan tittar bort – här får vi se alltet. Flera gånger låter filmen oss också stanna länge i skräcksekvenserna, som man gör ett gediget jobb med att bygga upp spänningen i. Att den större delen av filmen runt dessa scener mestadels känns som transportsträckor är därför inget stort problem, men det hindrar den annars underhållande "Terrifier 2" från att nå de högsta betygen.
"Terrifier 2" har biopremiär den 9 december.