Recension: Puss hej då (2023) – gripande dokumentär om föräldraskap
Dokumentärfilmsregissören Annika Fredriksson gör sin långfilmsdebut med filmen "Puss hej då", som speglar ett starkt systerskap och det tuffa problemet som många svenska familjer kämpar med.
En poetisk historia om styrkan i systerskap där ett personligt berättande samtidigt blir politiskt. När Sandra är nyförlöst med sitt andra barn lämnar hennes kille henne för en annan kvinna. Sandras tillvaro förvandlas till en mardröm som utspelas i realtid. I en annan del av landet försöker den nyförlösta systern och dokumentärfilmaren Annika stötta över telefon. Samtidigt börjar hon se på sitt eget förhållande med nya ögon. Hur ska hon själv våga bilda familj när allt hon ser är kvinnor som bär den tyngsta bördan och riskerar att lämnas utan stöd? I Puss hej då får vi följa systrarna när de tillsammans försöker reda ut hur de ska ta sig an livet efter uppbrottet.
En viktig samhällsfråga
Puss hej då visar de mindre glamorösa sidorna av livet som ensamstående förälder – hur fullständigt förkrossande och utmattande det är att inte bara läka efter att ens partner är otrogen utan också att bli lämnad att själv ta hand om två unga barn utan stöd. Det är en dokumentär som inte bara lyfter det starka bandet delat mellan två systrar i liknande situationer, utan också en film som lyfter upp samhällsfrågan kring genus och föräldraskap som allt för sällan pratas om. I en heterosexuell familjesituation uppmuntras mannen i många fall av samhället att ta en mindre aktiv roll i sitt föräldraskap, vilket leder till att fler kvinnor än män bränner ut sig under sina barns uppväxt. Män blir också i allmänhet erbjudna mindre stöd och vägledning från samhället och saknar i många fall ett starkt kontaktnät att vända sig till.
Att ha skilda föräldrar är i dagens Sverige ganska vanligt, vilket jag tror gör att Puss hej då träffar ännu hårdare eftersom Annika har valt att visa situationen ur föräldrarnas vinkel. Hur tungt det är att bära allt ansvar på egen hand, men också hur frustrerande det kan vara att försöka dela på ansvaret när de två parterna inte är på samma sida. Hur man kan absolut hata en människa för vad hen har gjort mot en, men samtidigt erkänna för sig själv att det fanns en tid då man hyste inget annat än kärlek. Det är en dokumentär som väcker starka känslor och igenkännelse när man får lyssna på privata telefonsamtal där rösten inte riktigt håller och där tårar fyller tystnaden.
“Puss hej då” visas nu på landets biografer. Här hittar du en sammanställning över de bästa dokumentärerna på Netflix.