Recension: “F1 The Movie” (2025) – visuellt slående adrenalinkick på fyra hjul

Formel 1 får sin film och den kör om allt

Brad Pitt tar plats bakom ratten när en föredetting till förare oväntat kallas tillbaka till Formel 1 och både gamla drömmar och nya konflikter väcks till liv. I centrum står en man med ett halvt liv bakom sig, en rookie som slåss för sin framtid och ett team på randen till kollaps. Med fart, stil och en fin berättelse är inte bara F1 ett fräscht tillägg inom genren – den höjer även ribban för vad en racingfilm kan vara.

En rejäl underdog-story

Joseph Kosinski gjorde för några år sedan Top Gun: Maverick. Nu har han flyttat fokuset från stridsflygplan till Formel 1-bilar. Resultatet är ännu en visuellt slående adrenalinkick – fast den här gången med fyra hjul.

Sonny Hayes (Brad Pitt) är en föredetting – eller snarare: en förare som aldrig riktigt hann bli något stort. En gång i tiden var han nära toppen i Formel 1, men en våldsam krasch satte stopp för karriären. 30 år senare är han en kringvandrande hyrbar racerförare när Ruben (Javier Bardem), en gammal vän och ägare till ett krisande formel 1-stall kommer till honom för en sista “Hail Mary”. Halvvägs in i säsongen så har APX GP inte lyckats med en enda topp 10-placering och Rubens jobb står på spel. 

LÄS OCKSÅ: Nu finns älskad krimserie att se på tre streamingtjänster – 8,2 i betyg på IMDb

En intern kamp

Sonny ställs mot oväntat motstånd. Inte från andra stall, utan från det egna teamet. Hans relation med stallets andra förare, Joshua Pearce (Damson Idris), blir central. De måste komma över sina meningsskiljaktigheter för att kunna komma framåt, speciellt med Joshuas karriär på spel. Det är hans första säsong och den har hittills inte gått så lyckat. Deras samspel och ibland även brist på det leder till flera av filmens mest laddade scener. 

Visuellt slående och fantastisk klippning

Klippningen är fantastisk, kameraarbetet och musiken från Hans Zimmer likaså. Det är flera gånger jag tappar hakan för att det visuella är så suveränt, samtidigt som det är svårt att inte bli medryckt när Hans Zimmers musik dånar i salongen. Jag har sett Formel 1 någon gång på tv:n men kommer inte ihåg att det någonsin har sett så här visuellt slående ut. Racingscenerna är som om de vore från Fast and The Furious, fast på steroider – eller låt oss säga ännu mer spänningsfyllda och realistiska, med betydligt färre explosioner. 

LÄS OCKSÅ: Nu fortsätter populär brittisk deckare med ny säsong på TV4 Play

Bästa filmen som gjorts inom genren

Långt in i filmen är det svårt att förstå vad som egentligen står på spel för Brad Pitts karaktär. Men när det väl klarnar, gör filmen det med bravur. Jag hann till och med notera det som en brist – innan jag glatt strök kommentaren.

Det hade kunnat gå att kalla delar av filmen klichéartad, inte minst Brad Pitts karaktär med sin oändliga passion för sporten som till och med överstiger hans vilja att leva. Men tack vare samspelet med den yngre Damson Idris får karaktären en ny ton. Deras relation ger filmen ett emotionellt ankare, och även om vissa spår känns välbekanta, är helheten så väl utförd, laddad och visuellt hänförande att det är svårt att kalla F1 något annat än den bästa racingfilm som gjorts.

LÄS OCKSÅ: Recension: Elio (2025) – så bra är Pixars nya animerade äventyr

Snuddar “precis” på högsta betyg

Det finns två anledningar till varför denna film inte får en femma. För det första så var det ett ganska långt racingmontage på flera av säsongens deltävlingar som kändes felplacerat. Där hade det kunnat finnas tid för karaktärsfördjupning istället, medan den långa montage-sekvensen hade kunnat klippas ned. Nu till punkt två. Efter en suverän film kändes slutet lite tamt. Det fungerade men det var inget som överraskade. 

"F1" visas på biografer nu. 

Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.