Pappas Pojkar. Foto: Dplay

Pappas pojkar (säsong 1, avsnitt 1-5)

  • 10 x 22 min
  • Komedi
Sebastian Ahokas
Uppdaterad 14 april 2021 kl. 10:17 | Publicerad 04 december 2020 kl. 18:00
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Grabbarna i JLC bjuder inte på många skratt.

Ingen i Sverige kan ha missat grabbarna i JLC på internet senaste åren. Jonas, Lucas och Carl har gjort sig stora på YouTube, Instagram och Facebook. Nu hoppas trion även göra ett namn i tv-seriebranschen.

  • Regi:
    Jonna Nordenskiöld, John Lundberg
  • I rollerna:
    Jonas Fagerström, Lucas Simonsson, Carl Demán, Christoffer Nordenrot m.fl

Dplays nya serie Pappas pojkar är en svensk version av Dplays norska serie Hvite Gutter, som är inne på sin fjärde säsong. I Pappas pojkar får vi träffa bästa vännerna Herman, Leo, Mathias och Jens som bor tillsammans i ett kollektiv i Göteborg.

Killarna var en gång coolaste killarna i plugget och nu tio år efter gymnasiet lever det ett liv med mer eller mindre dagliga fester. Precis som när de var yngre. Omgivningen tycker att de borde växa upp och få ordning på sina liv, men det är inte killarna särskilt sugna på. 

MER LÄSNING: 

Pappas pojkar säsong 2 – Detta vet vi

Att grabbarna i JLC skulle få en TV-serie var bara en tidsfråga. Under åren har deras fanskara bara vuxit och vuxit i rasande takt, och det hade varit märkligt om inget bolag tog chansen att plocka in Sveriges kanske mest populära YouTubers och nätprofiler. Eftersom många av JLCs fans kan räknas till en yngre målgrupp räknade jag med att Pappas killar skulle bli en tunn och lättsmält serie med mycket humor och enkla skämt. Men jag hade nog inte riktigt räknat med att serien skulle vara riktigt så här tunn.

Serien handlar till stor del om hur killarna ska få så mycket sprit som möjligt, när nästa fest ska äga rum och hur snygga alla tjejer är. Någon särskilt djup handling hittar man inte här, utan det hela är en jakt på Göteborgs snyggaste tjejer att få ligga med eller att gå loss på fester. Småtöntigt och tjatigt. Någon gång då och då försöker dock serien att få ett visst djup och vara lite romantisk. Det går sådär. Några större skratt lyckas serien tyvärr inte leverera, men vi bjuds på ett par underhållande avsnitt.

För att ha gjort sig stora genom att vara roliga framför kameran så imponerar inte killarna i JLC särskilt mycket som skådespelare. Mycket känns platt eller överdrivet. Seriens bästa skådespelarinsatser bjuder istället kollektivets fjärde medlem - och den med mest skådespelarerfarenhet - Christoffer Nordenrot på. Dessutom får vi se ett par smått överraskande gästspel.

Även om Pappas pojkar troligtvis inte går hem hos den breda massan kommer den nog att gå hem hos JLC stora fanskara.

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL