Nya storfilmen ”Resan till Piemonte” levererar ”oväntat spännande feelgood”
”Resan till Piemonte” är en solvarm, rolig och oväntat spännande feelgood som får dig att vilja säga upp dig, sälja lägenheten och börja om bland vinrankorna. Che bello!
Recension: Resan till Piemonte (2026) – en svensk fullträff på flera sätt
Svensk feelgood i Italien? Jag trodde att jag visste exakt vad jag skulle få. Olivträd, lite vin, någon som gråter vid en solnedgång. Det fick jag också. Men jag fick även maffia, tryffelkrig och ett av årets mest hjärtskärande porträtt av en man som förstör det han älskar mest.
Vykort med vassa kanter
Upplägget är bekant. Eva (Helena Bergström) ärver sin bror Pelles gård i Piemonte och tar med sig tre vänner ner för att reda ut det praktiska. Gården är dock full av tryffel och en lokal familj har bestämt sig för att den ska bli deras, vänligt eller ovänligt. Tryffel är tydligen det enda i Italien man är beredd att gå i krig för, möjligen med undantag för grädde i carbonaran.
Det är här filmen blir intressant. Det som börjar som stillsamma blickar över stenmurar och hälsningar med en liten bismak av hot, glider över i något betydligt blodigare än man väntat sig. Det är modigt. Det är också ibland lite ryckigt. Filmen byter genre ungefär som italienare byter fil på motorvägen. Plötsligt, med stor självsäkerhet och helt utan blinkers. Jag kan utan tvekan säga att detta är en komisk fullträff trots att tyngden ligger på dramat.
Kjell Bergqvist är vår älskade nationalskatt
Kjell Bergqvist spelar inte en surgubbe. Han spelar en helt vanlig svensk äldre man och det är en viktig skillnad som Bergqvist förstår bättre än kanske någon annan skådespelare i landet. Han är lite stel, lite skeptisk och bär på en flygrädsla av episka mått. Scenen där han sköljer ner en benso med en termos rödvin och sedan får hissas ombord på planet är det mest träffsäkra porträttet av svensk charterkultur jag sett på vita duken sedan Sällskapsresan.
Runt Helena Bergström kretsar en vasstungad väninna och en nypensionerad advokat. Tillsammans med Bergqvist känns de som ett gäng som ätit kräftor ihop varje augusti sedan sjuttiotalet. Bonuspoäng till tantsnusken som gömmer sig bakom en finare roman. Det är klockren komik i allt det tunga drama.
Mitt i allt det gyllene gömmer sig däremot filmens mest smärtsamma stråk: Evas exmake. Mannen som gjort henne illa i åratal älskar henne fortfarande, uppriktigt och desperat. Han blir aldrig en enkel skurk. Att förstå att någon slitit sönder det enda han inte klarar sig utan och sedan se tårarna när insikten landar. Det är filmens tyngsta ögonblick. Det är där man förstår att den här filmen vill mer än att bara bjuda på vin i vackra vyer.
Ett långt solvarmt kärleksbrev
Det är omöjligt att inte tänka på Under Toscanas sol när man ser Resan till Piemonte. Samma grundrecept: en nyskild kvinna, ett gammalt hus i Italien och en ny chans som ligger och väntar bland vinrankorna. Men där Diane Lane mest behövde oroa sig för läckande tak och charmiga hantverkare får Helena Bergström en granne som verkar ha sett Gudfadern lite för många gånger.
Rent visuellt står den sig dessutom gott i jämförelsen. Filmen är ett långt, solvarmt kärleksbrev där varje bild ser ut att ha fått ligga i olivolja över natten och sedan vila en stund i eftermiddagsljuset. Dimmiga kullar, långbord under bar himmel och mat som filmas med en omsorg som gränsar till det oanständiga. Jag fick ärligt talat livslust av att titta, och det är inte något jag brukar säga om svenska filmer. Någon borde dela ut resebyråbroschyrer vid utgången, för jag lovar att hälften av salongen går direkt hem och kollar flyg till Turin.
Feelgood och gangsterdrama
Allt är förstås inte bellissimo. Några av italienarna blir aningen för stereopypiska och ett par av vändningarna syns på så långt håll att man hinner vinka till dem från andra sidan Alperna. Skiftena mellan feelgood och gangsterdrama går inte heller alltid som smort och vissa sidospår hade behövt en extra scen för att riktigt landa.
Men det är klagomål på hög nivå, ungefär som att sucka över att pastan är en aning för al dente. Man äter upp den ändå och man vill ha mer.
”Resan till Piemonte” finns äntligen att se på Sveriges biografer den 25 september.
LÄS OCKSÅ: Storslagna actionäventyret ”The Uprising” glömmer det allra viktigaste
Filmtopp uppdaterar dig med nyheter och tips inom streaming och bio. För att inte missa någon stor händelse – följ oss på Facebook.
Info om: Resan till Piemonte
Speltid: 1 tim 51 min
Regi: Alexandra-Therese Keining
I rollerna: Kjell Bergqvist, Helena Bergström Kajsa Ernst, Björn Kjellman, Peter Dalle, m.fl.