Nya Stephen King-filmen ”The Long Walk” är inte lika bra som det sägs
Recension: The Long Walk (2025)
Nästa Stephen King-filmatisering är här och den har hajpats upp som en av de bästa verken på författarens böcker på länge. Det stämmer förmodligen, men det behöver inte betyda att den är asbra.
I veckan släpps The Long Walk som bygger på Stephen King-romanen från 1979 med samma namn. Handlingen utspelar sig i en närliggande dystopisk framtid som vi får veta väldigt lite om, mer än att den amerikanska befolkningen lever i total fattigdom, och att dess militära styre arrangerar en livesänd maratonvandring för att samla in pengar och höja landets BNP.
Vandringen har ingen mållinje, utan de som deltar i tävlingen går framåt tills det återstår endast en person som fortfarande kan stå på benen. Vinnaren får oändligt med förmögenheter, medan de som förlorar avrättas i kallt blod av den notoriske Majoren och hans soldater. Mitt i alltihopa finns den naiva gossen Raymond som deltagit i utmaningen för att kamma hem prispengarna och ge sin mamma ett bättre liv.
LÄS OCKSÅ: Nya filmer och serier på HBO Max i oktober 2025 – äntligen dags för IT-serien
Spännande idé och starkt skådespeleri
Att man inte filmatiserat The Long Walk tidigare kan jag förstå. Idén är spännande, men extremt konceptuell. Hur ska man – genom att följa en grupp främlingar som endast vandrar på olika asfalter – hålla uppe biopublikens intresse från start till mål?
Fokus ligger på männen i vandringsledet och de vänskaper som växer fram längs vägen. Den rara killen Raymond blir bästis med den tuffe Peter som varit i helvetet och vänt. Men eftersom det endast kan bli en vinnare vet vi att deras vänskap aldrig kommer att kunna hålla längre än de pallar vandra. Samma sak gäller alla de ögonblickliga vänskaper som växer fram under resans gång.
Förutom sin hjärtskärande kärna lever The Long Walk mycket på sitt skådespeleri, där David Jonsson som spelar Peter är överlägset bäst och ett spännande namn att lägga på minnet. Mark Hamill är underbart ondskefull som Majoren men hans närvaro kommer och går för mycket för att verkligen sätta avtryck.
LÄS OCKSÅ: Nu släpps tre Stephen King-filmer på kort tid – tre av höstens största titlar
Kommer göra skräckfansen besvikna
”The Long Walk” är kategoriserad som en psykologisk skräckthriller. Mumma, för den som älskar spänning. Men filmen är mer intressant än spännande. Mer deprimerande än underhållande. Upplevelsen präglas mycket av det sorgliga öde som väntar vandringens deltagare. Det våld filmen brukar är rått i sann Stephen King-anda – men de nagelbitande scenerna uteblir. Särskilt i finalen som byggs upp till något mycket större än vad den blir.
Många internationella kritiker har delat ut skyhöga betyg till The Long Walk, men jag tror att Kings kärnmålgrupp – skräckfansen – kommer bli besvikna. Den som däremot vill se ett ovanligt paketerat drama om vänskap, och med stundvis spänning, kommer däremot att bli desto mer nöjd.
För min egen del hade jag hoppats på mer nerv, en större final och färre förutsägbara inslag. I duster är filmen rakt av seg. Det jag respekterar den mest för är hur den inte förlitar sig flashbacks för att fylla ut speltiden. Från första sekvensen till den sista kretsar The Long Walk kring vandringen, och det är beundransvärt.
LÄS OCKSÅ: Bästa Stephen King-filmerna enligt Filmtopp
”The Long Walk” har svensk biopremiär nu på fredag den 3 oktober. Lever den upp till hajpen satt av internationella kritiker? Nej. Men med rätt förutsättningar är den definitivt sevärd.