
Nya ”Dangerous Animals” är ”den bästa hajfilmen” på flera år
Recension: Dangerous Animals (2025) – ett ”popcornäventyr” att se på bio
Den nya hajskräckisen ”Dangerous Animals” finns nu att se på bio och Filmtopps Nathalie Leth förundras över att den sevärda filmen till och med lyckas få ”kroppsdelar som guppar runt i havet” att se vackert ut.
Dangerous Animals är en australiensisk thrillerskräckis som följer Zephyr (Hassie Harrison) som kidnappas av en hajbesatt mördare och måste kämpa för sitt liv ombord på hans båt innan hon offras till havets gudar. Filmen hade världspremiär på Cannes Film Festival 2025 och har beskrivits som en genreblandning med inspiration från Jaws, Saw och När lammen tystnar.

Seriemördare och ätarmaskiner skapar spänning
Precis som filmens mördare, Tucker, är även jag är besatt av hajar. Det är respektkrävande ätarmaskiner som utan moral och hänsyn tuggar på det mesta och några gånger om året misstas även människor för dagens måltid. Givetvis gör sig dessa bestar extra kraftfulla i sitt egna element, där vi landkrabbor inte har övertaget, och att göra film av detta är såklart ett perfekt och välbeprövat recept på spänning.
Att då lägga till en seriemördare i det perfekta blå skapar såklart en än mer nagelbitande atmosfär. Tucker, spelad av Jai Courtney, prisades under Cannes filmfestival för sin intensitet och jag kan inte annat än att stämma in i kören som lovprisar hans prestation. Som en av filmens kärnor bär han ett stort ansvar på sina axlar att sätta extra krydda på att skapa rädsla. Och som mördarmaskin påminner han mycket om en haj. När han väl satt tänderna i dig så släpper han inte taget och blicken han har efter dig bär på ett iskallt fokus du kommer att ha mardrömmar om.
Med andra ord kunde filmen inte gjort ett bättre val av sin primära antagonist.
Romantik och skönhet som höjer insatserna
Men filmen är inte bara ond bråd död. Det finns faktiskt glimtar av mycket av det vackra i världen också. Vi får uppleva en otroligt rar romantisk sidoberättelse som får romantikern i mig att sucka djupt och längtande. Kärleken mellan Zephyr och hennes Moses gör även att det känns som att mer står på spel än hennes rena och skära överlevnad, vilket även det höjer den redan höga nivån av intensiv spänning.
Även fotot är otroligt vackert. Jag har nog aldrig tidigare förundrats av hur vackert det är med kroppsdelar som guppar runt i havet, men på något vis lyckas filmen med detta också. Även om fotot överhuvudtaget är bra så hade jag nog velat se kreativiteten flöda som blod i vatten mycket mer. De allra tjusigaste scenerna är gudomliga men få.
Som hajfilmsälskare kan jag med all säkerhet säga att detta är den bästa hajfilmen jag har sett sedan The Shallows från 2016. Hajfilmer gör sig definitivt bäst på sommaren oavsett väder så missa inte detta popcornäventyr på bio!
”Dangerous Animals” visas nu på bio.