Recension: The Witcher (säsong 3, volym 1)
Henry Cavills farväl som Geralt
Geralt, Ciri och Yennefer är efter två säsonger äntligen den trio vi har väntat på att få se. I säsong tre av Netflix "The Witcher" står de mest förrädiska monstren i fokus – politiker.
Efter två år är väntan över – "The Witcher" är tillbaka med en actionpackad och politikdrypande säsong. Säsong två lämnade lite av en sur eftersmak på grund av flera orsaker, men den största är onekligen att serien har tagit lite väl många friheter med originalmaterialet, vilket har förargat franchisens mest inbitna fans. Ett av dessa fans är seriens huvudrollsinnehavare själv, Henry Cavill,som är en självutnämnd nörd och megafan av författaren Andrzej Sapkowski. Cavill meddelade i oktober förra året att han kommer att lämna serien efter säsong 3, vilket många spekulerar är just på grund av att serieskaparna avvikit från förlagan på ett sätt han inte kunde stå bakom.
Snacka om att strö salt i såren på de redan bittra tittarna.
Det är alltså en grov underdrift att säga att The Witchers tredje säsong har en skumpig start. Den är dessutom uppdelad i två volymer a la Stranger Things. Första delen kommer ut den 29 juni och den andra volymen har premiär den 27 juli.
"Tredje säsongen börjar starkt"
För den som har helt missat "The Witcher" och har hittat hit på grund av dramat kring produktionen, eller som kanske bara råkat dyka ner i det här kaninhålet i jakt på en fantasyserie att sträcktitta på över semestern, så är denna serie trots allt en av Netflixs största serier i fantasygenren. (Läs gärna Filmtopps tidigare recensioner av serien här och här för att få en recap av serien.)
Tredje säsongen börjar starkt med det som flera fans menade saknades från de första säsongerna – Geralt, Ciri (Freya Allan) och Yennefer (Anya Chalotra) tillsammans, med en rejäl djupdykning i deras utmaningar både som grupp och mot världen. Samtidigt som deras dynamik är otroligt underhållande att följa så kan en inte undgå att reta sig på några ologiska plot points och beslut från karaktärerna. Det är ett vanligt misstag att låta karaktärer göra helt obegripliga saker eller ännu värre, inte göra något alls, för att skynda handlingen framåt mot större saker.
Visst, precis allt som händer i en så komplex serie behöver inte adresseras, men när bokstavliga mordförsök sopas under mattan osar det slarvigt manusförfattande.
Spinner vidare på de politiska intrigerna
Det ska understrykas att The Witcher är en komplex serie. Kanske inte så intrikat som Game of Thrones (2011–2019) i sina glansdagar, men serieskaparnas förmåga att väva samman två tidslinjer i första säsongen och dessutom introducera Sapkowskis värld så nyanserat förtjänar en eloge.
Säsong tre spinner vidare på de politiska intrigerna som planterats och Ciri börjar på allvar inse precis hur väsentlig hon är i Kontinentens maktspel. Dock lyckas serien inte riktigt bygga upp sann spänning i de politiska svängarna. Allt för många karaktärer med vaga intentioner har lett till en soppa av platta sidokaraktärer som smakar grått och förvirrande.
The Witcher har utan tvekan drabbats av växtvärk med för många länder, städer och karaktärer för författarna att göra riktigt intressanta och utmejslade, men det behöver inte vara ett problem om de tar sig i kragen i nästkommande säsonger.
Hur är det då med det som satte "The Witcher" på kartan – fightingsekvenserna och monstren? De välkoreograferade actionsekvenserna hyllades i första säsongen och vattnades ner i andra för att göra en mild comeback i säsong tre. Självfallet bjuds det både på svärdfäktning och ruskiga monster, men det står klart att politiken tar det största fokuset i denna säsong. Detta kommer dock utan tvekan rådas bot på i efterföljande säsonger eftersom "The Wild Hunt" (ett stort fenomen i franchisen) och alla dess mäktiga väsen planterats med stålrötter nu.
Sammanfattningsvis är tittningen av "The Witcher" säsong tre bitterljuv. Varje scen med Cavill vill man smeka tv-rutan i farväl eftersom man vet att hans tid snart är slut och att vad än som händer efteråt inte kommer kunna mäta sig med vad han gjort för serien och Geralt. Jag hade önskat att säsong tre bjudit mer på det som gjorde serien så populär för att ge honom ett värdigt avslut: monster, välkoreograferade actionsekvenser och precis lagom med humor. Förhoppningsvis innehåller volym 2 mer av den varan och ger både Cavill och fansen något att hålla fast vid under tiden som vi väntar in den oundvikliga stormen som säsong fyra kommer bära med sig.