The Pale Blue Eye (2022)
Christian Bale tar sig an det ockulta i iskallt mordmysterium
Få filmer lyckas skapa en så stark och uppslukande atmosfär att det blir till en karaktär av sig självt. Scott Coopers gotiska mordmysterium ”The Pale Blue Eye” lyckas med just denna bedrift. Dessvärre är detektivgåtan som utspelas i den desto mindre anmärkningsvärd.
I utkanten av 1830-talets New York blir en kadettskola utspelningsplatsen för ett makabert dödsfall som tycks ha kopplingar till det ockulta. För att nysta i detta anlitas den välmeriterade och omtalade detektiven Augustus Landor (Christian Bale) och han får snabbt assistans i fallet av en av kadetterna i skolan, som besitter en särskild förkärlek för poesi och mysterier – en viss Edgar Allan Poe (Harry Melling). I sökandet efter sanningen kommer de båda tvingas bekanta sig med en mörk värld, djupt förankrad i det ockulta och skuggbetäckta.
Värd ett bättre öde
Scott Cooper (Crazy Heart, Hostiles) bevisar ännu en gång att han är oerhört skicklig på att skapa en distinkt och singulär atmosfär, helt samstämmig med den värld och tidsepok han väljer att utforska. The Pale Blue Eyes styrkor ligger allra främst i just detta estetiska världsbygge som regissören uppenbart älskar och lägger stor vikt och noggrannhet vid.
Filmen, som andas både ”Sleepy Hollow” och lite ”Seven”, är en mörk och gotisk mordgåta som rör sig grådisigt och smått förföriskt in i en iskall värld som fullkomligt dryper av stil. Knarriga golv, levande ljus och dammiga bokhyllor med mystiska skrifter är alla perfekta sidokaraktärer som förhöjer känslan av en omslutande olust medan vi, tillsammans med detektiv Landor mitt i den gråkalla midvintertiden, försöker lista ut vem eller vad det är som ligger bakom dessa bestialiska mord.
Problemet är bara att helheten i The Pale Blue Eye aldrig kan mäta sig med dess beståndsdelar. Det intrikata spindelnät som en framgångsrik mordthriller kräver känns här slappt sammansatt och känslan är att Cooper förlitar sig väl mycket på att sällskapet av, en i ärlighetens namn ganska sömnig, Christian Bale ska ro skutan i hamn för publiken.
Halva det roliga med en filmutredning är att bjuda in sina tittare till att själv följa med på resan och låta dem teoretisera sig fram till en gärningsman. Här erbjuds publiken aldrig tillräckligt med kött på benen för att ringa in sina egna misstänkta innan filmen plötsligt är framme vid en upplösning, en upplösning som så uppenbart kommer följas en avslutande twist som i sin tur känns slumpmässigt dragen ur en tombola. Nästan som att ”jaha, de valde den varianten den här gången”.
”The Pale Blue Eye” har premiär på Netflix 6 januari.