Recension: Good Grief (2024) – når inte riktigt hela vägen fram
En film som är lite för verklighetstrogen
"Good Grief" försöker utforska sorg men når inte riktigt ända fram med sitt budskap. Filmen är så pass verklighetstrogen att den nästan blir långtråkig. Filmen verkar ha en tanke om vad den vill säga, men av någon anledning dyker den aldrig ner i djupet på det den vill utforska.
Efter att ha lämnat ett julparty tidigt för ett jobbärende omkommer Marcs (Dan Levy) make Oliver (Luke Evans) i en bilolycka. Sorgen tar hårt på Marc som blir beroende av sina två vänners stöd under året som kommer. När Olivers dödsdag börjar närma sig bestämmer sig Marc för att öppna ett julkort han fick innan han dog.
I kortet förklarar Oliver att han hade hittat någon annan och när Marc är hos sin advokat för ett samtal om Olivers ägor får han reda på att han även hade en hemlig lägenhet i Paris. Utan att tala om för hans vänner om den andre mannen eller att lägenheten var hemlig tar Marc med dem till Paris för att försöka bearbeta sin sorg.
Den mest stillsamma berättelsen om sorg någonsin
Under sin resa i Paris är det meningen att de tre vännerna ska försöka finna sig själva för att fixa till sina liv, särskilt när det gäller relationer. Good Grief vill tackla både ämnet om sorg och emotionell tillväxt. Tyvärr är filmen bara ganska tråkig. Förutom chocken från Olivers plötsliga död känns själva handlingen rätt så tom; det finns inget stort spektakel vare sig när vännerna hamnar i argument med varandra eller när vardera person bestämmer sig för att utveckla sig själv. Det bara sker.
Historien skrider framåt väldigt snabbt med Olivers död, till ett år senare, till Paris och sedan till slutsatsen. Känslan blir att filmen vill säga något, men att den aldrig riktigt kommer fram till något.
Verkligheten på film kan kännas tråkig men ger en sann inblick på karaktärens liv
Det som ger "Good Grief" ett plus är hur verklighetstroget allt känns. Som film är den väldigt tråkig. Förutom Olivers död händer som sagt inget jättestort för karaktärerna. Men det kanske är så det är meningen att det ska vara. Plötsliga händelser kan ske i livet, men snarare än man tror börjar det rulla på som vanligt igen. Trots det du än känner kan du inte stoppa livet från att fortgår.
Marcs liv efter sin makes död är kanske inte intressant för mig, men det är hans verklighet som han nu måste leva igenom. I slutet av filmen försöker Marc, med till synes viss framgång, att fortsätta bearbeta sina känslor efter Paris genom att omfamna sina konstnärliga talanger igen. Att gå tillbaka till det vardagliga liv med sina vänner känns som en fin tanke, men för en film var resa dit lite tråkig.
"Good Grief" finns att se på Netflix nu.