Recension: Parasyte: The Grey (2024) – en knagglig start på serien

Recension: Parasyte: The Grey (2024) – en knagglig start på serien

  • 6 x 42–60 min
  • Skräck, Action, Sci-fi
  • Netflix
Ivar Sandberg
Uppdaterad 24 maj 2024 kl. 13:22 | Publicerad 06 april 2024 kl. 17:00
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

En start på serien som går att ifrågasätta

"Parasyte: The Grey" har precis landat på Netflix. Serien bygger på Hitoshi Iwaakis manga "Parasyte", men den koreanska live-action-tolkningen är inte en ren adaption.

  • Regi:
    Yeon Sang-ho
  • Manus:
    Yeong Sang-ho, Ryu Yong-jae
  • I rollerna:
    Jeong Su-In, Seol Kang-Woo, Choi Jun-Kyung m.fl.

En ny berättelse i Parasyte-universumet har släppts på Netflix, Parasyte: The Grey. Det är en koreansk serie i sex delar varav den här recensionen fokuserar på början av den. Mangan som serien är baserad på är från början japansk, skriven av Hitoshi Iwaaki, och denna koreanska serie bjuder på en liknande premiss som i källmaterialet. I denna live-action-version får huvudkaraktären Jeong Su-in (Jeon So-nee) en parasit som försöker ta över hennes hjärna. Den misslyckas men bor ändå kvar i henne.

Andra viktiga karaktärer inkluderar Seol Kang-woo (Koo Kyo-hwan), vars syster blivit infekterad av en parasit, Choi Jun-kyung (Lee Jung-hyun), ledaren i en antiparasit-insatsstyrka, och Kim Cheol-min (Kwon Hae-hyo), en detektiv hos polisen som känner Jeong sedan hon var barn.

Jag har personligen varken läst originalet eller sett animen och upplever att Parasyte: The Grey förväntar sig att åskådaren antas veta lite om världen, även om den samtidigt försöker förklara det som behövs för nya tittare.

Recension: Parasyte: The Grey (2024) – en knagglig start på serien
Foto: Netflix.

En serie som ser väldigt bra ut

Serien har flertal intressanta actionscener som är inspelade i dynamiska tagningar med en handkamera. Exempelvis försöker Seol Kang-woo mörda en maffiaboss i sin introduktionsscen och det blir till en väldigt underhållande actionsekvens som är unik från mycket annat.

Även den CGI som används tycker jag är välgjord. Människors kroppar, speciellt deras huvuden, ändras och förvandlas av parasiterna och det ser bra ut även om jag tycker att karaktärsdesignen inte är perfekt översatt från manga till live-action. Parasiterna kan jag däremot tycka ser lite smålustiga ut med sina stora utpoppande ögon, men jag har förstående för hur andra skulle tycka att det gör dem läskigare.

Det ända riktiga problemet som jag känner när det kommer till fotot är att många scener är extremt mörka. Det kan vara svårt att uppfatta vad som händer även när det känns som om tanken är att det ska gå att urskilja.

LÄS OCKSÅ: Premiärer på Netflix i april 2024

Recension: Parasyte: The Grey (2024) – en knagglig start på serien
Foto: Netflix.

Problem med storyn, men inte förödande

En sak som gjorde det svårt att ta serien på allvar är att mycket av storyn kändes läglig eller ogenomtänkt. Exempelvis försöker en schizofren man mörda Jeong i början av serien och sättet som serien väljer att förklara mordförsöket känns extremt lägligt.

Mannen som försöker ta hennes liv är den första karaktären vi får träffa i serien och han är arg över att folk online påstår att han inte skulle våga mörda någon. Mitt i hans försök att mörda Jeong faller en parasit av oklar anledning lägligt ner från himmelen och landar bredvid Jeong. Det leder till att hon får en parasit, men utan att den äter upp hennes hjärna och kan rädda sig själv.

Den här typen av tillfällighet vore okej i en genre där det slumpmässiga matchar en lättsam stämning, men tack vare den seriösa tonen i Parasyte: The Grey har jag svårt att köpa det. Det är flera liknande tillfälligheter som leder till att storyn blir svår att ta på allvar.

Om jag hade läst originalet kanske jag hade haft en bättre förståelse för varför vissa saker kan hända till att börja med, men nu förstör det min "suspension of disbelief". 

Det finns även en scen där en parasit tar över någon på en musikfestival tidigt i serien, vilket leder till att han slaktar flertal människor på konserten. Det känns som att en sån händelse borde blivit internationella nyheter, men istället tror folk att det bara är en vanlig mördare, trots att det både finns vittnen och video.

Som tittare får man svårt att tro på att folk inte skulle hört om det här, men för att storyn ska fungera krävs det att ingen listar ut det.

Bra för dig som gillar action och skräck

"Parasyte: The Grey" är underhållande och ser väldigt bra ut. Skådespelet är också väldigt trovärdigt även i ett fantastiskt sammanhang. Det finns vissa problem med storyn, men om man är villig att se bortom dem finns det mycket att tycka om.

Serien passar bra för dig som tycker om actionthriller eller för dig som tycker om Parasyte sedan innan. Däremot är den nog inte för dig som har svårt för så kallad "body horror".

Första säsongen av "Parasyte: The Grey" finns nu på Netflix!

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL