Over Christmas (Säsong 1)
Ett mysigt juldrama om en misslyckad musiker.
Hysterisk gråt, varma skratt och lökig musik i detta juldrama som är precis vad man förväntar sig att det ska vara.
Bastian är en misslyckad musiker som bor i Berlin. Han lever ett ensamt liv efter uppbrottet med ex-flickvännen Fine, vilket han inte alls har kommit över, och jobbar på ett callcenter. Bastian drömmer om att bli en framgångsrik musiker, men vågar inte riktigt satsa på sin dröm. Han har inte heller särskilt bra kontakt med sin familj, trots att han ironiskt nog ägnar hela dagarna åt att ringa och prata med människor.
Bastian är duktig på att skapa fejkade scenarion i huvudet över hur olika situationer kommer att se ut, och dessa scenarion är nog den största anledningen till att han inte vågar tro på sina drömmar. I första avsnittet ser han framför sig hur en audition kommer att sluta med att han blir utskrattad, och väljer istället att fega ur. Men när Bastian åker hem till den lilla staden Eifel över julen, tvingas han att möta många av sina rädslor och ta tag i sitt liv.
Förutsägbart men underhållande.
Over Christmas är en tysk miniserie med den tyska komikern Luke Mockridge i huvudrollen. Han spelar, förutom en misslyckad musiker, en medelålders man som har fastnat i ungdomens år. Bastian tar inte ansvar för någon av sina handlingar och cyklar omkring i Eifel på samma sätt som han troligtvis gjorde när han var yngre. Det är svårt att sympatisera med honom som karaktär, men det ska man nog inte heller göra.
En del av hans barnsliga karaktärsdrag beror nog på att han återvänt hem till sitt gamla liv. Bastian förvandlas automatiskt till den han var förut tillsammans med alla de kompisar som han hade förut. Hans karaktär blir även en kontrast till den något mognare brorsan Niklas. Men han har trots det en fin relation till sin mormor, den fräna Oma Hilde som pekar finger åt alla och citerar Dumbledore.
Det gör inte så mycket att Over Christmas är ganska förutsägbar. Det är en mysig och julig miniserie, och har element av både allvar och humor. Man känner igen sig och skrattar lite, samtidigt som man får höra några lökiga poplåtar i riktig Ed Sheeran-anda.
MER LÄSNING: Filmtopp tipsar om julfilmer!