Netflix nya danska kriminalserie ”Reservatet” är ett måste att se: ”Utsökt”

Perfekta fasader spricker i takt med mörka hemligheter 

Bakom rosenfärgade fasader döljer sig något ruttet. I Netflix nya miniserie Reservatet skildras ett danskt överklassområde där en ung kvinna försvinner – och i tystnaden som följer börjar sprickor framträda i både människorna och miljön. 

Ett försvinnande som snabbt eskalerar

Ruby (Donna Levkovski) försvinner natten efter att hon desperat berättat för Cecile (Marie Bach Hansen) att hon inte längre klarar av att jobba kvar i grannhuset och behöver hjälp. Cecile, som säger att hon inte kan hjälpa, lämnar henne åt sitt öde – något som senare kommer att väga tungt. Angel (Excel Busano) som arbetar med att hjälpa till att ta hand om Ceciles barn samt hushåll, blir snabbt orolig när grannparets au pair försvinner. När paret Cecile och Mike (Simon Sears) senare försöker lyfta försvinnandet vid en parmiddag med grannarna Katarina (Danica Curcic) och Rasmus (Lars Ranthe) möts de av tystnad, bortviftade frågor och snabbt uppdrucket vin. 

När Cecile själv börjar undersöka Rubys försvinnande, blir grannen Rasmus snabbt en skuggfigur att misstänka. I en scen smyger han upp bakom henne när hon rotar i soporna, en obehagligt laddad scen. När Cecile hittar ett graviditetstest väcks misstanken att Ruby kan ha varit gravid – och att Rasmus kanske är fadern. Här börjar Reservatet också peka ut den maktstruktur som serien i grunden vill åt: män som tyst kontrollerar, och kvinnor som vet men inte vågar.

Sidospåret: En tyst brutalitet bland pojkarna

Samtidigt växer en parallell historia fram genom Ceciles son Viggo (Lukas Zuperka) och hans kompis Ferdinand (August Thomas Juel Brandt). Ferdinand smygfilmar tjejer med fler killar – och delar filmerna i en grupp kallad ”De rika killarna”. Det börjar milt men eskalerar snabbt till rena sexuella övergrepp på film. Viggo deltar inte aktivt först, men han säger heller aldrig nej. Han är svag, passiv – och det räcker för att vara en del av övergreppen. Han faller även dit och skickar bland annat en film på Angels rumpa när hon står böjd framåt.

Detta spår av serien är starkt och välskrivet, men det hade gärna fått ta mer plats tidigare. Det är en av seriens mest brännande kommentarer kring manlighet, klass och ansvar, och det landar hårt – men kanske lite sent.

”Reservatet” är visuellt utsökt

Under seriens gång är det något som antyder att någon övervakar. Kameran jobbar ibland som om den själv smyger på karaktärerna – särskilt på Ruby. Det finns ett drag i bildspråket som ökar känslan av att Ruby varit övervakad, att någon sett till att hon inte kommer för nära sanningen. Serien bygger skickligt upp paranoian utan att säga för mycket för tidigt.

Visuellt är Reservatet utsökt. Ljussättningen är inte bara vacker – den är laddad. Den återkommande rosa tonen är ”on point”, först som ett subtilt tecken på lyx och trygghet, men i takt med berättelsens fördjupning blir den något kallt, kvävande och nästan ironiskt. 

Fotot är smart och stundvis symboliskt. Ett särskilt minnesvärt ögonblick är när Cecile och Mike tillsammans med Katarina och Rasmus undersöker om Rubys tillhörigheter är kvar – kameran filmar dem ovanifrån, rakt ner genom trappans öppning medan de rör sig nedåt. Det är inte bara visuellt fint; det fungerar metaforiskt, som en tydlig markering att de är på väg djupare ner i ett mysterium som kommer att eskalera. 

Det är mystiken som driver serien

”Reservatet” är inte en krimserie i klassiskt format. Den vill inte skapa adrenalinkickar – den vill få dig att långsamt förstå att något är fel. Det är ett berättande där varje replik, varje blick, har en funktion. Den som söker action kommer känna sig icke tillfredsställd – men för den som uppskattar välspelad, visuell och psykologisk krim är det ett perfekt val.

Reservatet skildrar mer än bara ett mysterium – den visar en tyst, förvriden överklasskultur där lojalitet, skuld och skam vävs samman. Det handlar om vuxnas oförmåga att ta ansvar, om pojkar som fostras in i destruktiva maktspel, och om kvinnor som marginaliseras eller försvinner. Serien vill säga något om vad vi väljer att inte se – och om hur långt människor är beredda att gå för att slippa ta ansvar.

Det är inte perfekt – några sidospår hade förtjänat mer utrymme, och vissa vändningar förblir lite för subtila. Men helheten är stark, laddad och minnesvärd. 

”Reservatet” har premiär på Netflix den 15 maj.