Monsterjakt för barnvakter (2020)

Monsterjakt för barnvakter (2020)

  • Joe Ballarini
  • Komedi, Fantasy
  • Netflix
Nathalie Leth
Nathalie Leth | Recension
16 oktober 2020
Nathalie Leth
Nathalie Leth | Recension
16 oktober 2020

"En axelryckning som snabbt glöms bort."

Filmtopp har sett Netflix nya familjekomedi "Monsterjakt för barnvakter" med Harry Potter-stjärnan Tom Felton i en av rollerna. Filmen lovar mycket, men lever inte upp till förväntningarna.

  • Regi:
    Rachel Talalay
  • I rollerna:
    Tom Felton, Tamara Smart, Oona Laurence m.fl.
A Babysitter's Guide to Monster Hunting
Tom Felton i "Monsterjakt för barnvakter". Foto: Netflix.

När du var liten trodde du kanske att det fanns monster i garderoben eller under sängen? Tänk om detta inte bara var i din fantasi utan hände på riktigt? Tonåringen Kelly, som övertygat sig själv om att monster hon trodde sig se som liten bara fanns i hennes fantasi, är numera bara rädd för klimatförändringar och att prata med snygga killar. Men när hennes mamma tvingar henne att sitta barnvakt åt sin chefs son Jacob visar det sig att monsterna är på riktigt.

Denna gången kanske dessa monsterunderhuggare kan lyckas med att styra sin mästare Grand Guignols onda mardrömsplaner i hamn. Nyckeln till deras framgång är just den kidnappade Jacob och nu måste Kelly få hem honom innan en arg mamma upptäcker att hennes älskling är saknad. Ja, och innan den onda ärkeskurken tar över världen också, förstås.

"Lyckas aldrig vara mer än källan till min nyfikenhet."

Du har såklart sett denna urvattnade läskiga-varelser-kindappar-barn-berättelsen hundra gånger tidigare, från filmer som till exempel "Troll" och "Labyrint" (båda från 1986), men vad som är nytt med denna är det hemliga sällskapet av barnvakter. Deras uppgift är att inte bara att se till att klientens barn inte blir för speedade av för mycket godis utan även att beskydda småliven från alla världens huggtandade bestar. Detta hemliga sällskap hemliga sällskap av Buffy vampyrdödaren-wannabes är Kellys enda chans att få tillbaka Jacob. Men först måste de förklara sin långa historia i sin lågbudgeterade Spy Kids-kula i form av en så kortfattad och banal informationsdump som möjligt, vilket tydligen är obligatorisk när man gör film baserad på barn- och ungdomslitteratur. 

Precis som alltid när jag ser filmer med manus baserat på förlaga för den yngre publiken, som ovan nämnt, känner jag att jag bara ser en lång reklamfilm som vill göra mig lässugen, vilket de ändå får ta till sig att de nästan alltid lyckas med. Filmen i sig lyckas dock aldrig vara något mer än just källan till min nyfikenhet och bygger aldrig upp världen jag vill in i och utforska. Jag finner det märkligt och sorgligt att just ungdomslitteraturen får lida så överdrivet ofta när många vuxenböcker oftare lyckas med sin uppgift att bli filmer som lyckas representera sig själva istället för att vara en argt blinkande neonskylt som pekar ut vägen till biblioteket. 

Uppriktigt förtjänar min recension av "Monsterjakt för barnvakter" att avslutas med en starkare mening än "mysig familjefilm men en axelryckning som snabbt glöms bort". Men en axelryckning är precis vad den är. Läs istället Filmtopps lista med de bästa filmerna på Netflix 2020.

För fler recensioner --> Scrolla vidare!